Ordet quisling är synonymt med landsförrädare och uttryckt introducerades i det svenska språket redan under sensommaren 1940. Orden kan härledas till den norske politikern Vidkun Quisling som genom sitt agerande från den 9 april 1940 har fått den tvivelaktiga äran att stå som prototypen för en landsförrädare.
Vidkun Quisling föddes 1887 i ett prästhem. Han hade en harmonisk uppväxt och samma år som Norge fick sin självständighet tog han sin studentexamen med lysande resultat. Han fortsatte till krigsskolan och fick där det högsta betyg som utdelats sedan den inrättades 1817 och den norske kungen framförde personligen sina gratulationer. 1919 utsågs han till norsk militärattaché i St Petersburg. Han kom att verka i Sovjetunionen fram till 1930. Under 20-talet arbetade han med Fritjof Nansen för att ge stöd åt svältande i Sovjet. Vid Nansens död såg han sig som hans efterträdare och under de kommande åren, som norsk försvarsminister 1931-33, ut-vecklade sin egen politiska ideologi som var ett sammelsurium av antikommunism, nationalism och fascism och något som han själv kallade universalism. 1933 bildade han tillsammans med några likasinnade ett nytt politiskt parti National Samling (NS) partiet fick ytterst få medlemmar men närmade sig allt mer de tyska nazisterna under slutet av 1930-talet.
Då den tyska invasionen av Norge genomfördes den 9 april 1940 mötte Quisling upp vid den norska radion och släpptes märkligt nog fram till mikrofonen. Han uppmanade alla norrmän att lägga ned vapen och hälsa tyskarna välkomna. De önskade bara skydda Norge från det brittiska hotet. Tyskarna som hade för avsikt att använda NS för sina egna syften insåg snabbt att det var omöjligt att ge Quisling makt. Det kom därför att dröja fram till den 1 februari 1942 innan nazisterna lät Quisling och NS bli Norges statsbärande parti, under hård kontroll av den verklige makthavaren i landet Josef Terboven.
Då tyskarna kapitulerade anmälde sig Quisling omedelbart till de nya norska myndigheterna. I den följande rättegången hävdade Quisling att allt han hade gjort hade genomförts för landets bästa. Rättegången var principiellt viktig då de norska myndigheterna dömde efter lagar som ej existerade vid den tid brotten begicks. Frågan var också om norsk förkrigslag gällde i landet efter att man kapitulerat. Domstolen dömde trots dessa tvivelaktigheter Quisling till döden bl.a. för landsförräderi och mord. Quisling överklagade till högsta domstolen som dock fastställde dödsdomen. Den 24 oktober 1945 fördes Quisling till Akershus fästning där han arkebuserades på samma plats som använts för att avrätta norska motståndsmän under kriget.