östen 1808 pågick kriget i Finland mot ryssarna med full kraft. Gävle var en viktig hamnstad i detta sammanhang och i staden samlades trupper och proviant. Gävleborna visade litet intresse för kriget men såg transporterna och inhysning av militärer som goda inkomstkällor. Patriotismen var det lite si som så med. Den 16 september kom Östgöta livgrenadjärer till Gävle och med sig hade de rödsoten och rötfebern. Den skulle under de kommande månaderna ta många hundra militära och civila liv runt om i staden. De kaotiska förhållandena i Sverige och särskilt i Gävle och behovet av förstärkningar i Finland ledde till många oklara och förvirrade order.
Den 22 september lämnade överste Sköldebrand och Östgötarna Gävle med fyra bataljoner ombord på 11 fartyg. Två dagar senare siktade man Åland men då utbröt en våldsam storm som rasade i flera dagar. Den 2 oktober lyckades 6 fartyg nå Öregrund. Senare samma dag kom ytterligare tre fartyg och dagen efter var 10 fartyg samlade. Det elfte fartyget ”Margareta” hade sökt sig tillbaka mot Gävle för att söka skydd från stormen men stött på Kalkstens grund utanför Limön den 2 oktober och gått till botten med man och allt. Enligt sjöförklaringen miste Östgöta Liv-grenadjärer en officer, två underofficerare och 88 korpraler och grenadjärer. Flottan förlorade en styrman och två båtsmän. Totalt omkom 95 man.
Detta var den största förlusten så långt i Gävletrakten under krigsåret 1808 men under det kommande halvåret skulle staden få genomleva den värsta befolkningskatastrof man upplevt sedan Karl XI dagar.