För oss i vår tid så är filmen som så mycket annat en självklarhet, men för hundra år sedan var det för de flesta något som inte ens gick att tänka
Det var inte länge sedan vi firade fotografiets 150 års dag och fotografiet var naturligtvis förutsättningen för filmen som uppfinning. När något nytt och revolutionerande träder in på historiens arena hopar sig frågorna. Var det en tillfällighet av lyckliga omständigheter eller var det frukten av ett målmedvetet och mödosamt arbete ? hade människorna först en idé om att man ville ha och behövde filmen, alltså rörliga bilder, och så uppfann man den, eller hade man gjort många planlösa försök och så plötsligt en dag, mer eller mindre av tillfälligheter såg man vad som var möjligt, eller kunde det vara en sidoeffekt av ett sökande efter något annat? Utan att svara på alla frågorna kan följande konstateras.
Man ser i det senare artonhundratalets måleri hos bl.a. impressionisterna att man försökte fånga rörelsen, det tillfälliga och övergående. Förändring blev viktigare att återge än ett tillstånd (senare än mer uttalat hos futuristerna). Fotografen Muybrid-ge var den som gjorde fotografiet till film genom sina sekvensfotograferingar där han ställde upp flera kameror med jämna mellanrum t.ex. efter en löparbana med en snubbeltråd kopplad till varje kameras exponeringsmekanism. På det viset fick han en rad bilder som visade människans kontinuerliga rörelser när hon sprang. vad som återstod var att tekniskt foga samman de frysta ögonblicken som fotot är till illusionen av ett förändringsflöde.
Den första egentliga filmförevisningen ägde rum i Paris den 10 september 1895, då bröderna L. och A. Lumiér visade rörliga bilder i form av fotografier upptagna på celluloidband. Under 1920-talet kom ljudfilmen och på 30-talet färgfilmen
Både i Sovjetunionen och i det nazistiska Tyskland insåg man snart filmens betydelse som propagandaverktyg. Oavsett vad man tycker om kommunismen och nazismen som ideologier och om det som skedde i Sovjet och Tyskland under denna tid gjordes ”bra” filmer ( en film kan vara bra som film även om den är avskyvärd till sitt innehåll). Några av de mest berömda propagandafilmerna från denna tid är Pansarkryssaren Potemkin 1925 som i sin montageteknik inspirerade Leni Riefenstahl som bl.a. gjorde Viljans triumf, från partidagarna i Nürnberg 1934.
När bröderna Lumiér första gången visade sin film där tåget kör rakt in i publiken var det personer som kastade sig på golvet för att ta skydd. Idag påverkas vi lika mycket av filmkonsten men på ett annat sätt, så när tåget kommer mot oss sitter vi lugnt kvar.
Bo Forslund