I korridoren åt söder på första våningen på Vasaskolan hänger ett porträtt av en tämligen fet man. Det föreställer Gustav II Adolf.
Den 5 november 1632, började den svenska armén att förbereda sig för en kraftmätning med den kejserliga armen som leddes av Wallenstein. Slaget vid Lützen var som många andra slag under 1600-talet ytterst förvirrat. Kungen red vilse och blev först skadad och senare dödad i striden. Efter slaget hittades, som Grimberg uttrycke det: ” hjältekonungens blodiga lik, utplundrat, vanställt av nio sår och jämmerligen söndertrampat av hästar”.
Vad svenskarna hade i Tyskland att göra är ett intressant ämne att ta upp på en historielekton, men framställningen av kriget som ett religionskrig är bara en del av sanningen. (Lästips: Peter Englund, Myten om fältherren).