Trots att det i över 200 år pågått en kamp mot dödstraffet kan vi nästan dagligen, från olika håll i världen, konstatera att Hammurabis lagar om ”öga för öga, tand för tand” fortfarande gäller i alldeles för många länder. I Sverige hade vi dödsstraff fram till 1972 (för krigsbrott) men ingen avrättades efter 1910. Redan under
1860-talet fanns en majoritet i Riksdagen mot dödsstraffet med det dröjde fram till 1921 innan det avskaffades i civila mål.

Strax efter att Gerells växlingskontor i centrala Stockholm hade öppnat den 5 januari 1910 överfölls kassörskan av den fd. kyparen Johan Alfred Andersson Ander. Han krossade den unga kassörskans huvud med ett bessman och genomsökte därefter kontoret efter pengar. Efter ca en halv timme lämnade han kontoret med 6000 kr, en enorm summa vid denna tid. Ander hade rekognoserat omgivningarna dagen innan och hade bott på ett hotell i närheten av brottsplatasen under natten. Han observarades halv 9 när han lämnade hotellet. Vi 12 tiden återvände han till hotellet för att göra sig i ordning. Han uppträdde mycket nervöst och bad att få lämna sin koffert på hotellt då han tänkte komma tillbaka nästa dag. Ander gav sig sedan av till sitt föräldrahem på Karlsudd med Vaxholmsbåten klockan 15.10.
Polisen var snart mördaren på spåren och i den efterlämnade kofferten fanns större delen av bytet, blodiga kläder och blodigt tidningspapper som han använt att torka av sig med. Han hade talat om för hotellpersonalen att han skulle till Vaxholm och skepparen på båten kunde upplysa att han stigit av vid Karlsudd. Polisen ordnade en båt och vid midnatt hade man ringat in Ander som kunde gripas.
Ander konfroterades med liket av den mördade men var helt oberörd. Den 17 maj dömdes Ander mot sitt nekande till döden, hans enda kommentar var; - Åja, den domen hade jag just väntat!
Under fängelsetiden sålde Ander alla sina tillhörigheter för att ”förbättra fångkosten”. Trots ihärdiga försök erkände han aldrig det brott han dömts för.
Den 23 november avrättades Ander på Långholmen. Skarprättare Dalman genomförde avrättningen med assistans av sina tre söner. Inför 12 vittnen togs för första och sista gången den från Frankrike importerade giljontinen i bruk. Detta var den sista avrättningen i Sverige, och giljotinen hade införskaffats efter den skandalösa avrättningen av den sk. Yngsjömörderskan då Dalman behövde tre hugg för att skilja huvudet från kroppen.
Kampen mot dödsstraffet har en lång historia och som en milstolpe räknas italienaren Beccarias skrift ”Dei deitti e delle pene” (om brott och straff) som utkom 1764. Han argumenterade klart för dödstraffets absurditet. Något omedelbart genomslag fick inte 1700-talets debatt men ett sekel senare var tiden mogen för att avskaffa dödstraffet, det skedde 1864 i Rumänien, 1867 i Portugal, 1870 i Holland, 1889 i Italien, 1902 i Norge och först 1921 i Sverige. I en svensk uppslagsbok kunde man 1907 läsa: ”Att dödstraffet förr eller senare skall försvinna ur vår lagstiftning och andra länders med samma kulturståndpunkt som Sverige - där det ej redan skett - är ganska troligt, och många äro de skäl, som göra det önskligt, att så ske.”
Trots detta 100 år gamla konstaterande måste vi med sorg se oss om i världen där att världens stater dagligen utför ritualmord i statens namn runt om i världen, till och med på så nära håll som i Vitryssland.