Johan III dör. (17.11.1592)
Klockan tre på eftermiddagen den 17 november 1592 yttrade Sveriges kung: Scio quod redemtor meus vivat, (jag vet att min förlossare lever) i det han avled. Det var en djupt olycklig regent som på detta sätt slutade sina dagar. Redan i augusti samma år hade kungen fått: ”ett hastigt hjärtstyng” och sedan dess varit oförmögen att arbeta.
Kungen, Johan III tog makten i september 1568 genom att störta sin halvbror Erik XIV. Då Johans far Gustav Vasa dog 1560 hade han ordnat styrelsen i riket så att Erik efterträdde honom medan hans övriga söner Johan, Magnus och Karl fick ett egna hertigdömen att styra över. Johan försökte driva en egen politik i Finland och ignorerade Erik. Han bröt mot gällande lag och dömdes till döden av riksdagen för landsförräderi. 1563 måste Johan kapitulera men dödsstraffet verkställdes inte utan i stället fängslades Johan och hans familj på Gripsholm slott. Efter Eriks sinnessjukdom ledde Johan upproret mot sin bror som avsattes 1568. Erik fängslades på samman sätt som Johan och levde i olika slott fram till 1577 då han troligen giftmördades på Johans order.
Johan övertog riket efter det nordiska sjuårskriget som hade varit en dyrbar affär för Sverige. Alla de rikedomar som Gustav Vasa hade samlat var borta och Johan var övertygad om att Erik hade gömt tillgångarna. Han grävde i många år på olika håll i Stockholm i jakten på faderns förslösade rikedom.
Johan gifte sig med den 1562 med den polska prinsessan Katarina Jagellonica och blev genom henne påverkad av katolicismen. Deras äldste son var Sigismund som efter ett omfattande spel valdes till polsk kung 1587. Han sändes till Polen vilket Johan ångrade bittert. Han försökte få honom av avstå tronen och vända tillbaka till Sverige. I början av 1580-talet dog Katarina och 1585 gifte han om sig med den 16-åriga Gunilla Bielke. Han sista år präglades av politiska ekonomiska personliga problem. Det var en gammal och förbrukad man som avled 1592, 55 år gammal. Han lämnade efter sig ett rike i kaos och de följande åren kom att präglas av inbördeskriget mellan Sigismund och hans farbror hertig Karl som kom att avgöras genom slaget vid Stångebro.