1701 begärde Erik Dahlberg avsked hos Karl XII. Efter ett långt liv i den svenska stormaktens tjänst skrev han i sin ansökan: ”Jag önskar varken förläning, gåva eller underhåll. Jag anhåller endast att få vila min uttröttade kropp och att ostört få vända mina tankar till Gud, min Frälsare”
Erik Jönsson föddes i Stockholm under ett tillfälligt besök 1625, hans far var bokhållare i Västmanland, Dalarna och Värmland. Erik förlorade sin far vid fyra års ålder och sin mor sex år senare. Hans farbror blev utsedd som förmyndare och han såg till att Erik fick en god skolutbildning och vid 12 års ålder sändes han till en skriv och räkneskola i Hamburg där han tog examen 1640.
Erik visade sig ha ypperliga kunskaper i matematik och teckning och redan samma år som han slutat skolan fick han tjänst som skrivare i Svenska Pommern en tjänst som han innehade till 1647 då han överfördes till fortifikationsväsendet i Pommern. Han stannade där några år men redan 1650 fick han diplomatiska uppdrag då han blev medhjälpare till George von Snolsky som skulle driva in den ersättning som Sverige lovats i den Westfaliska freden. Erik stannade utomlands och bedrev studier i Tyskland och Italien. Han studerade matematik, fortifikation (befästnings-konst), perspektivlära, teckning och dessutom förbättrade han sin språkkunskaper, samt sina kunskaper i ridning, fäktning och musik.
1756 kom besked om att Erik skulle infinna sig hos fältmarskalken Arvid Wittenberg för att delta i det polska kriget. Dagen före slaget vid Waschau infann han sig i det svenska högkvarteret och han kastades omedelbart in i striderna. Sin mest bekanta insats gjorde Erik Jönsson 1658 när han rekognoserade och ledde den svenska arméns marsch över Bälten.
Som tack för sina insatser adlades Erik Dahlberg 1660 och under de följande åren fick han en lång rad viktiga uppdrag. Från 1661 till 1674 arbetade han intensivt med boken om Sverige ”Suecia antiqua et hodierna”. Han for runt i landet och avbildade byggnader, städer och historiska minnesmärken. Verket har utgivits i många upplagor och innehåller bl.a. en av de äldsta bilderna av Gävle. Då danskarna anföll Sverige och ockuperade Skåne ledde Dahlberg mobiliseringen och deltog vid kungens sida i slaget vid Lund. Han fick efter den svenska segern uppgiften att återuppbygga de försvarsanläggningar som förfallit under förmyndarregeringen. Dahlberg gjorde ett gott arbete och belönades med en landshövdingepost i Jönköping och senare som guvernör först i Bremen-Verden och senare i Livland. Dahlberg är en av de mest namnkunniga statstjänstemännen bland den stora grupp av nyadlade som tjänade karolinerna. Erik Dalhlberg dog i Stockholm i sitt 73:e år.
Dahlbergs porträtt hänger i Vasaskolan, i korridoren utanför rektorsexpeditionen.