I nästan en månads tid pågick riksdagen i Gävle 1792. Under den 27.01-24.01 pågick förhandlingarna, men i stadens mörka gränder planerades det även för annat. Bland de adliga ätternas representanter fanns Jacob Johan Anckarström som hade annat i tankarna är riksdagsarbetet. 1789 hade Gustav III genom den s.k. Förenings- och säkerhetasakten gjort sig enväldig. Adeln hade protesterat mot beslutet och det fanns grupper som ansåg att det var rätt av mörda kungen eftersom tyranner saknade existensberättigande. Anckarström som lovat utföra mordet sökte under riksdagen att få ett gott tillfälle att träffa kungen men det blev inget av planerna. Men den 16 mars under en operamaskerad sköts kungen på nära håll i ländryggen av en svärm av skrot. Idag hade han troligen enkelt kunna räddats men blodförgiftning och lunginflammation tillstötte och efter 13 dagar avled kungen.
Då kungen avled var brottet i stort sett löst. Anckarström arresterades redan dagen efter mordet och snart kunde polismästaren Nils Henric Liljensparre rulla upp en omfattande konspiration med Anckarström som utförare. Många adelsmän avslöjades som deltagare och Gustav III insåg Anckarströms roll och beordrade att han skulle skonas.
Efter kungens död kom saken i ett annat läge. Fem av de sammansvurna dömdes till döden. För fyra av dem gjordes straffet om till landsförvisning. Anckarström gjordes till syndabock för alla de inblandade och dömdes att, ”jämte förlust av gods och ära även skall mista högra handen, halshuggas och steglas, sedan han likväl förut till straffets skärpande tre dagar å rad på särskilda stadens torg stått två timmar i halsjärn på schavott och därpå av bödeln med fem par spö blivit hudstruken".
Avrättningen skedde den 27 april 1792 i Stockholm.