Italien var ett område splittrat i småstater från det romerska rikets fall till Italiens enande under 1860-talet. Florens var kring år 150 ett av många småriken i norra Italien. I över hundra år hade då släkten Medici haft stort inflytande över staden styrelse och politik. Många av småstaterna hade haft ett republikanskt styrelseskick som under 1400-talet försvann i stad efter stad så också i Florens. Från Cosimo de Medici (1389-1464) fick familjen även politisk makt i Florens. Familjen hade ett stort intresse för kultur, konst, litteratur, arkitektur mm och stödde konstnärer av alla slag. Under Lorenzo de Medici upplevde staden sin ekonomiska och kulturella blomstringsperiod. Efter Lorenzos död 1492 lyckades inte hans söner att förvalta arvet och de tvingardes att fly från staden som under några år i realiteten styrdes av den religiöse kungöraren Savanarola. De Medici återtog senare makten i staden med hjälp av påvestolen i Rom som innehades av två kusiner Leo X och Clement VII. Drömmen om demokrati och republik levde dock kvar i Florens och när den tyskromerske kejsaren Karl V intog Rom i maj 1527 tog det bara några dagar innan folket i Florens utropade staden till republik. Åter fick de Medici fly fältet. Redan 1529 kom de gamla härskarna överens med Karl V och efter 11 månaders belägring fick republiken kapitulera i augusti 1530.
Alessandro de Medici som nu var släktens huvudman tog en gruvlig hämnd på sina motståndare och i april 1532 kungjorde en ny konstitution som innebar att Alessandros ättlingar i all framtid skulle styra staden som hertigar. Den nya regenten mördades 1537 men släkten styrde Florens till den dog ut 1743.
Florens öde är bara ett av otaliga exempel på hur pengar och kontakter mellan en liten grupp adelsmän styrde ödet för människor i stadsstater runt om i Italien. De faktum att de samlade enorma förmögenheter på befolkningens bekostnad kan vi idag beundra i form av alla de påkostade kyrkor, palats och städer över hela norra Italien.