Eleverna från Vasaskolans estetiska program missar aldrig ett tillfälle att förbluffa, och denna gång sprängde de ett glastak på onåbara höjder. Jubileumsföreställningen En sagolik resa som utspelade sig den 27 mars på Gävle Teater var beviset på ungdomens konstnärliga kraft.
Från den allra första tonen var jag tagen, oförmögen att låta uppmärksamheten riktas åt något annat håll än vad som försiggick på scenen. De unga skådespelarnas färgstarka karaktärer formade varsamt musikens och ljudens starka uttryck till något gripbart. Detta flätades samman med fotografier och rekvisita vilka omfamnade det hela och bröt sig ut, utanför scenens kanter och rakt in i åskådarnas hjärtan. Åtskilda har varje konstform en makalös förmåga, men sammanlänkade blir de något alldeles extra.
Övergångarna mellan sinnesrörelserna var mjuka, men samtidigt handfasta. Kraftfulla nog att låta rysningar knottra huden över armarna. Antingen av rusande lycka eller hjärtskärande ilska. Balansen mellan humor och lidande var med andra ord magnifik.
Låt oss nu inte glömma skapelserna man möttes av i entrén innan föreställningen rullade i gång. De små världarna av rum, skogar samt figurer gav ytligare en inblick i vad konsten är. Den tid och själ som eleverna från årskurs 3 i Bild och Form inriktningen har lagt ned på dessa, syntes i varje detalj. Både i det fysiska materialet av kartong och papper samt de korta stop motion filmerna som de sedan klippt ihop, bild för bild.
Hela upplevelsen – från stunden jag satte min fot inne på teatern och till när jag kom hem och skrev denna korta text – kan inte beskrivas som annat än just ”en sagolik resa”. De 30 år som unga konstnärssjälar har fått uttrycka sig på Vasaskolan är också det en sådan. Vad gäller talangerna från de nuvarande årskurserna på Teaterlinjen, Musiklinjen och Bild och Formlinjen, så har alla en ljus framtid att gå till mötes.
Recenserat av Emma Eriksson E2B
