"Aulan brinner"

Lamet går
På morgonen den 5 januari 2003 gick larmet. Rektor blev uppringd och fick meddelande om att skolan brann. Han åkte med hjärtat i halsgropen till skolan så fort som möjligt trots att det var en tidig söndagsmorgon.
På plats hade redan brandkåren dragit sina slangar kors och tvärs men snart konstaterat att det lyckligtvis inte var en brand.
Det var i stället en del av det södra innertaket i aula som hade rasat ned. Mellan inner- och yttertaken hade man isolerat med sågspån och när detta spred sig i lokalen reagerade den optiska brandvarnaren i aulan som tolkade det som rök. Brandlarmet gick och brandkåren var snabbt på plats.

Vad hände?
En fråga som snabbt som dök upp var vad som kunde ha hänt om takraset inträffat ett par veckor tidigare då aulan var full av förväntansfulla elever under julavslutningen.
I pressen kunde man läsa att taket rasat in men i själva verket var det ett stycke av taket på några meters bredd som rasat i södra delen av aulans innertaket som lossnat från orgeln och fram till scenen.
Nästa allt från innertaket fångades upp av de akustiska plattorna i taket samt de tvärgående järnstagen.
Tittar man upp på dem idag kan man fortfarande se att de är lite krokiga och att färg saknas här och där, ett minne av raset.
Det mesta av bråten hamnade i gången och bara en relativt liten planka hamnade bland sittplatserna.
De som verkligen skulle ha kunnat råkat illa ut var rektor och skolprästen Stefan Nilsson som använt talarstolen under avslutningen och den träffats av ett rejält stycka av taket.

Orsaken?
Det hade varit mycket kallt kring nyåret och vid den tekniska undersökningen upptäckte man att de spikar man använt för att bygga taket 1914 var handsmidda. De lossnade därför lätt när träets egenskaper förändrdes. Sprickbildningen i aulan som åtgärdats genom järnstängerna kunde också haft betydelse. 

Efter ett intensivt reparationsarbete kunde aulan tas i bruk till avslutningen i juni 2003. Det enda positiva för skolan var att orgeln som börjat låta lite falskt fick en helrenovering.