Den 24 november 1914 var en stor dag i Vasaskolans historia. Allt vad Sverige kunde ställa på benen av honoratiores var inbjudna, från ecklesiastikministern till eleverna vid Vasaskolan. Från kyrkan var ärkebiskopen på plats för att hålla tal.
Efter att i två år bedrivit verksamheten i dagens Borgarskola skulle nu äntligen lärare och elever få komma tillbaka till den nya, moderna och utökade läroverksbyggnaden.
På slaget 18.30 stämde orkestern upp i Mendelsohns marsch ur Athalia.
Kommunfullmäktiges ordförande höll ett kort tal följt av en redogörelse om den nya byggnaden och byggnadsarbetena av byggnadskommitténs ordförande Åhström.
Så kom den första höjdpunken då fondmålningen av Helmer Osslund avtäcktes varpå alla ställde sig upp och unisont sjöng nationalsången.
Överdirektören för Läroverksöverstyrelsen August Wilhelm Falk höll så högtidstalet och så kom samlingens andra höjdpunkt då en kantat i fyra stycken framfördes av skolans elever. Kantaten hade två lärare skapat. Adjunkten Mauritz Sterner stod för texten medan musikläraren Ruben Liljefors hade komponerat musiken. Det tredje stycket i kantaten som talar om fred och kunskapens värde i det första världskrigens inledning blev mycket uppskattat och kom senare att ingå i många sångböcker med följande text;
Vi äro den knoppande våren,
vi komma med sol och med sång,
och styra med glädje i spåren
mot hägrande framtid vår gång.
Vi möta vår hotande fara
med fredligt och jublande mod,
ty ungdomens stormande skara
är mäktig som brusande flod.
Med fröjd våra vapen vi smida
vid kunskapens lågande härd,
att en gång likt riddare strida
mot allt som är lågt i vår värld.
och under vår blågula fana
med hjärta och kinder i brand
vårt heliga löfte vi giva
att värna och lyfta vårt land.
