DAGENS NAMN
Albert är ett tyskt namn som har som grund Adalbert som är sammansatt av orden ädel och ljus
Albertina är en latiniserad femininform av Albert


DET HÄNDE IDAG
Kleopatra begår självmord (30.08.30 f.Kr.)
I stort sett alla historiska framställningar har skrivits av män. Detta innebär att den bild vi har av historiens kvinnor är den manliga. Från äldre tider är mycket få av de personer som bevarats till vår tid kvinnor. Om några kvinnogestalter bevarats så är de ofta mycket negativt framställda. Vi har exempel som giftmörderskan Agrippina som förgiftade alla som stod mellan hennes son och den romerska kejsartronen. Eller varför inte gå till Norden där ”intrigmakerskan” Sigrid Storråda lockade fram det allra sämsta sidorna hos Nordens regenter och hennes svek och bakhåll ledde till Olav Trygvasons död. I Havamál klargörs vikingatidens manliga bild av kvinnan i strofen som börjar ”En ungmös ord må ingen tro, ej heller vad en kvinna kväder....
En av de tidiga kvinnor vi känner från historien är Kleopatra. Om henne kunde man i en svensk uppslagsbok från början av seklet läsa bl.a. följande: ”Skön och snillrik samt väl förfaren i alla de konstgrepp och medel, som en på en gång ärelysten och behagfull kvinna plägar använda till att locka männen, kunde hon icke förfela att göra intryck på Caesars lifliga och för kärlek lätt tillgängliga hjärta”. Det finns dock en motbild när dessa kvinnors historia skall skrivas om och vi väljer Kleopatra som exempel.
Kleopatra föddes 69 f.Kr. och hennes far var farao i Egypten. Vid 17 års ålder, efter sin fars död, övertog hon makten i riket tillsammans med sin nioårige bror som hon enligt egyptisk tradition var gift med. Då Julius Caesar kom till Egypten 48 f.Krinledde hon en förbindelse med honom och följde honom till Rom och stannade där till 44 f.Kr då Caesar mördades. Hon återvände då till Egypten som hon styrde fram till sin död 30 f.Kr. Enligt traditionen dog hon sedan hon låtit en gift-orm bita henne.
Kleopatra var enligt samtida källor inte iögonfallande vacker utan hade ett alldagligt utseende. Hon var däremot intelligent, energisk, högt bildad och mycket språkkunnig, alltså klart överlägsen sina samtida statsmän på många punkter. Hon regerade på samma kompromisslösa sätt som samtidens härskare och utnyttjade de politiska möjligheter som uppstod. Men eftersom hon var kvinna minns vi henne inte som handlingskraftig, fosterländsk eller logiskt beräknande utan som ränkfull, falsk och sensuellt lockande.
Kvinnornas historia var länge ett i det närmaste outforskat område i historien som nu skrivs i grunden för att ge en någorlunda verklig bild av historien.