Idag är det inte så många som känner till paret Liebknecht och Luxemburg, men under det röda 60 och 70-talen var de ikoner för den europeiska och särskilt den tyska vänstern.
Tyskland var i kaos i november 1918. Den 11 november klockan 11.00 avslutades det första världskriget genom att vapenstilleståndet genomfördes men mycket återstod innan freden hade nåtts. Det var tyskarna som ”förlorat” kriget och då uppror utbröt i landet från den 3 november fanns det inget annat att göra än att få slut på kriget. Upproret utbröt i Kiel, den 7 november utropades Bayern till rådsrepublik och den 9 november når revolutionen Berlin och samma dag abdikerade kejsaren. Samma dag utropades den sk. Weimarrepubliken av socialdemokraten Scheidemann. Det dröjde knappt 14 dagar innan kommunisterna tog till vapen mot den nya rege-ringen. Då regeringen avsatte polismästaren i Berlin Eichhorn i vars säkerhetsstyrka ingick 1500 arbetare uppfattades detta som en provokation som gav upphov till det sk Spartakistupproret.
Spartakisterna var en pacifistisk vänstergrupp vars ideolog var Rosa Luxemburg. Hennes lärofader var Marx och på en lång rad punkter tog hon avstånd från Lenin. Hon var utpräglad internationalist och hon hade ingen som helst tro på revolutionen skulle organiseras av yrkesrevolutionärer i stället såg hon spontana strejker och massdemonstrationer som vapen för att genomdriva en revolution. Bland Spartakisterna intog även Karl Liebknecht en ledande roll.
Upproret var illa planerat och då den socialdemokratiska regeringen allierade sig med militären och borgerliga beväpnade sk frikårer kunde man lätt slå ned upproret. Alla beväpnade motståndare sköts på fläcken och de två ledarna Luxemburg och Liebknecht arresterades. De fördes bort, mördades tillsammans med ett hundratal sympatisörer De kastades i en flod och påträffades först efter någon månad. För västerländska kommunister har särskilt Luxemburg varit en ideologisk källa att ösa ur i årtionden.