Kristi Himmelsfärds dag inföll 1496 den 12 maj liksom i år. Enligt källorna föddes denna dag Erik Johanssons son Gustav på sin moders hemgård Lindholmen i Uppland. 27 år senare hade Gustav krossat det danska inflytandet i Sverige och fört honom själv till makten. Den 6 juni 1523 valdes han till svensk kung.
På sin ålders höst lät Gustav nedteckna sina upplevelser i form av en krönika och i denna krönika framställs framför allt hans våghalsiga kamp för Sverige. Som den skicklige propagandist han var framställde han sig gärna som landets räddare för att legitimera sin egen position som kung men också för att motivera varför just hans söner borde ha arvsrätt till kronan.
Släkten Vasa kan följas tillbaka till 1300-talets Roslagen där det fanns tre grenar av den lågadliga ätten Vasa. Två av dessa grenar utslocknade tidigt medan den återstående under striderna om makten under unionstiden på 1400-talet nådde rikets hösta poster. Rådsherrar och biskopar fanns i släkten under dessa år och under en kort tid, 1464-1465 styrde Kettil Karlsson Vasa Sverige som riksföreståndare. Den linje som Gustav härstammade ifrån var känd för sitt hetsiga humör som Gustav ärvt i rikt mått. Om hans far sägs att ”berättelserna om honom tyder på ett labilt lynne. Säkert är att hans godmodiga , torroliga naivitet och hans uppbrusande, ibland våldsamma häftighet var en förbryllande kombination, som gjorde, att redan hans samtid viskade om bristande själslig balans.”
Med denna fader och en högadlig mor växte Gustav Vasa upp med förfäder i alla de mer betydande släkterna i landet. Verkligheten låg alltså långt ifrån bilden av den ensamme utslängde flyktingen som med egna händer drev kampen mot danskarna. I stället var det en person som fötts med guldsked i munnen och som tillfäl-ligt tappat bort den men som återfann den i Dalarna 1521.