Den svenska Riksdagen samlades för första gången till ett möte i Arboga 1436. Det var en församling av välbeställda män som samlades i fyra grupper som kallades stånd. På detta sätt pågick arbetet fram till mitten av 1800-talet. Under historiens gång har Riksdagen stundtals helt maktlös medan den under andra perioder lett landet. 1866 avskaffades ståndsriksdagen och i stället infördes ett tvåkammarsystem. Fortfarande med män och fortfarande odemokratisk med våra ögen sett.
Efter lång kamp fick alla män rösträtt 1909 men fortfarande hade inte kvinnor rösträtt. Först 1921 som det sista landet i Norden fick alla kvinnor rösträtt.
Den första kvinnan som valdes in i riksdagen vid det första valet med kvinnlig rösträtt var Kerstin Hesselgren. Hon föddes i Torsåker i Gästrikland 1872 som dotter till provisialläkaren och utbildade sig till sjuksköterska och senare till skolkökslära-rinna. Under de följande åren arbetade hon som yrkesinspektris och blev under första världskrigen engagerad av Folkhushållningskommissionens kvinnoråd. Hon blev allt mer engagerad i kvinnofrågor och tillhörde Sveriges frisinnade kvinnors riksförbund, vars ordförande hon var 1922-1930. Hennes engagemang gav henne en plats i riksdagens första kammare 1921-1934 och i andra kammaren 1937-1944. Hon engagerade sig främst inom socialpolitiken. Bland de frågor som hon engagerade sig i var mödrahjälp, barnavårdcentraler, kvinnoarbetsskydd och 1939 lyckades hon få igenom en lag som förbjöd arbetsgivare att avskeda kvinnor som gifte sig.
Kerstin Hesselberg arbetade med dessa frågor ända fram till 1962 då hon avled 90 år gammal. Det var kvinnor som Hesselberg som förändrat kvinnorollen i Sverige så radikalt att kvinnor som levde nästan 90 år sedan knappast skulle känna igen kvinnorollen i dagens Sverige