På eftermiddagen den 30 september 1938 trängdes en folkmassa utanför 10 Downing Street. Premiärministern Neville Chamberlain visade sig i ett fönster och viftade med samma papper som han hållit upp i vinden på flygplatsen då han återvände från Tyskland. Han ropade upprymd och belåten till folkmassan ”Kära vänner, det är andra gången i vår historia som en engelsman vänder tillbaka till Downing Street med en ärorik fred. Jag tror att detta betyder fred i vår tid”. Det Chamberlain talade om var Münchenavtalet eftergiftspolitikens och den politiska naivitetens höjdpunkt.
Efter det nazistiska maktövertagandet 1933 hade den tyska utrikespolitikens främsta mål varit en revision av Versaillesfördraget och i nästa steg erövring av tyskt ”lebensraum”.
De allierade, segrarna i första världskriget, förde en nedrustnings- och eftergiftspolitik under mellankrigstiden. Hitler bröt gång på gång mot ingångna avtal. Han vann Saarområdet 1935 samma år som han införde allmän värnplikt, 1936 införlivades Rhenområdet och i mars 1938 erövrade han Österrike. Allt detta skedde genom brott mot fredsavtalet från 1919. England och Frankrike framförde endast lama protester och Hitler lovade varje gång att detta var hans sista krav.
Efter erövringen av Österrike, Ansluß, riktades den aggressiva tyska propagandamaskinen mot Sudetlandet, den del av Tjeckoslovakien som gränsade till Tyskland och som hade en betydande tysk befolkning. Tjeckerna anklagades för att terrorisera den tyska befolkningen och förgripa sig på tyska kvinnor. I september ansåg de flesta bedömare att en väpnad konflikt närmade sig och Frankrike som hade ett avtal med tjeckerna om ömsesidigt försvar riskerade att bli indraget i krig mot Tyskland. I detta läge begav sig Chamberlain till Hitler för att lösa de problem som uppstått. Det tyska kravet var att införliva Sudetland i det tyska riket, men efter detta hade man inga ytterligare territoriella krav. Tjeckerna vägrade godta kravet men då man stod ensamma mot tyskarna ansåg de sig tvingade att ge efter. Chamerlain återvände mycket nöjd till Hitler och meddelade att de tyska kraven kunde tillfredställas. Hitler svarade då att det som gällde för en vecka sedan ” det duger inte längre”. Den brittiske premiärministern var djupt chockad då Hitler krävde ett omedelbart överlämnande av Sudetland och vägrade att föra vidare diskussioner särskilt som den tyske Führern under mötet fick upprepade utbrott.
Utan att höra tjeckernas åsikt beslutade deras företrädare i München, engelsmän och fransmän, att de inom 5 dagar skulle ha utrymt en betydande del av sitt land, Sudetland. Tyskarna nöjde sig inte med detta utan införlivade snart resten av Tjeckoslovakien i det Tredje riket. Hitlers aggression spolitik hade lyckats igen, men detta var sista gången, ett knappt år efter Münchenkonferensen var världskriget ett faktum.