Vissa författare blir odödliga andra kan bli stora i sin samtid men deras verk är inte så allmängiltiga att de håller generation efter generation. Dessa författare blir bortglömda eller förpassas till en fotnot i litteraturhistorien. En sådan tidsbunden för-fattare var Kaj Munk. Han föddes den 13 januari 1898 i Maribo i Danmark som son till garvarmästaren Carl Emanuel Pedersen. Han far dog när han var tre och hans mor när han var fem. Han adopterades då av sin mors kusin Marie och hennes man Peter Munk. Kaj fick sina adoptivföräldrars namn och hos dem hade han en god uppväxt, tog studenten 1917 och teologie kandidataexamen 1924. Han började samma år sin prästgärning. Men han hade även ett annat intresse, författarskap. Redan 1924 skrev han skådespelet ”En Idealist” som vid premiären 1928 blev ett brakfiasko. Men Munk fortsatte att skriva skådespel och fick sitt genombrott 1931 med ett tragikomiskt stycke om Henrik VII. Under 1930-talet hade munk en mycket produktiv period då han skrev mängder av historiska skådespel, de var ofta våldsamma och med fart och fläkt och med retoriska urladdningar. Under denna tid visade han sympati för fascisterna i Italien i skådespelet ”Sejren” och en egen omskrivning av ”Hamlet” som klart visade sympati för nazismen. Munk var knappast demokrat och det var denna sida i de totalitära regimerna han såg som positivt. Han önskade att Danmark skulle samlas i demokratins ”guldtemplede Idealer” med detta menade han att demokrati var bra men att partier och ideologier bara splittrade landet, han önskade att landet skulle vara en nationell enhet utan konflikter. Denna uppfattning lång kanske till grund för hans agerande efter den 9 april 1940 då tyskarna ockuperade Danmark. Han hade länge varnat för en ockupation och när den kom uppmanade han sina landsmän att nonchalera tyskarna och frysa ut dem. Detta lyckades givetvis inte och snart manade Munk till motstånd. I dikter, skådespel och predikningar talade han för nationalkänslan och motstånd mot ockupanten. Han sattes under övervakning och han skrifter beslaglades. Han fick 1944 order om att han inte fick predika men den 5 december höll han ändå en predikan i København. Den 4 januari i åttatiden på kvällen hämtades han i sitt hem av en tysk terrorgrupp och dödades. Hans kropp påträffades vid vägkanten nära Silkeborg dagen efter. För att försöka lägga skulden på den danska motståndsrörelsen lade man en lapp vid liket men texten: "Du svin har alligevel arbejdet for Tyskland!"
Kaj Munk blev omedelbart en symbol för den danska motståndskampen och idag finns Kaj Munk sällskapet, skolor, gator, torg, byggnader och till och med rosor har uppkallats efter honom och trots att han litterära produktion var mycket tidsbunden och för många idag svår att förstå eller att relatera till har han genom att kämpa för sitt lands frihet genom sitt litterära värv överlevt trots allt.