Få personer har haft så stor betydelse för utvecklingen av den svenska kyrkan som Olaus Petri. Olof Petersson föddes i Örebro den 6 januari 1593 där hans far var smed. Han hade tydligen ett gott läshuvud och första gången vi finner honom i de historiska källorna skrev han in sig som student i Leipzig 1516. Samma år fortsatte han till Wittenberg där han 1518 tog en magisterexamen. Under sin tid i Tyskland kom Petri i kontakt med Luthers läror samt tysk humanism. Dessa kunskaper gjorde djupt intryck på den gästande svensken och då han återvände till Sverige 1519 argumenterade han ivrigt för den nya läran. Han anställdes av biskop Mattias i Strängnäs som kansler. Då hans understödjare Laurentius Andreæ 1523 blev Gustav Vasas sekreterare 1523 blev Olaus Petri en man att räkna med och den katolske biskopen Hans Brask försökte få honom ställd inför rätta och dömd som kättare. I stället för att ställas inför rätta utnämndes han till sekreterare i Stockholms råd. Han gifte sig 1525 med kungens medgivande och ägnade slutet av 1520-talet åt upplysningsverksamhet. Han översatte nya testamentet så att varje svensk skulle kunna läsa guds ord på sitt eget språk. Skrifter som ”Een nyttugh underwijsning” och ”En nyttog postilla” bidrog till att sprida kunskapen om den nya läran. Vid riksdagen i Västerås den sk reformationsriksdagen var Olaus Petri mycket aktiv och bidrog till beslutet om att guds ord i fortsättningen ”måtte rent och klart predikat varda.”
1531-33 var Petri kansler men avgick till stor del på grund av en djup konflikt med kungen. Petri menade att all världslig makt av Gud delegerats till överheten i Sverige till Gustav Vasa. Den andliga makten hade Gud inte delegerat utan han styrde själv genom sina ord och prästerna var endast tjänare med större insikt i religiösa frågor än andra och därför som uppgift att vägleda sina medmänniskor. Petri syn på de andliga frågorna delades inte av Gustav Vasa varför han ställdes inför rätta och dömdes till döden 1540. Han benådades och fick senare flera viktiga uppdrag av kungen, men de hade så länge de levde olika syn på kyrkans ställning i samhället.
Olaus Petri dog i Stockholm den 19 april 1552 och begravdes i Storkyrkan där han med sådant engagemang stridit för katolicismens avskaffande och för reformationens genomförande.