På Ransäter gård i Värmland såg Erik Gustaf Geijer dagens ljus den 12 januari 1783. Han fick sin första undervisning i hemmet som brukligt var i välbärgade familjer. Han fortsatte utbildningen vid Karlstad gymnasium och skrevs 1799 in vid Uppsala universitet. Hans akademiska studier var omfattande och det skulle dröja till 1806 innan han fullbordade sin fil kand. examen. 1809-10 vistades Geijer som informator i England och vid hemkomsten blev han docent i historia i Uppsala. Fram till tillträdande av professorstjänsten i historia 1815 var han informator i Stockholm. Under dessa år knöts Geijer till den götiska andan som i kulturella kretsar spreds över landet. 1809 hade Sverige förlorat Finland och därför damma-des göticismen av, en rörelse som hyllade de forntida idealen. 1811 grundade Geijer tillsammans med bland andra Tegnér och Ling Götiska förbundet. I förbundets tidskrift Iduna publicerade Geijer nationalromantiska dikter som Odalbonden, Vikingen och Manhem.
Geijers historiska föreläsningar var mycket populära och drog många åhörare. Hans historiesyn och hans sätt att behandla historiska problem var vitt skilt från dagens historikers. Han, liksom sina samtida hade en idealistisk historiesyn, man ansåg att det var de stora männen som skapat historien och i denna anda myntade Geijer ett uttryck som han fortfarande häcklas för ”svenska folket historia är dess konungars.” Han ägnade mycket lite tid åt källstudier men var lysande när det gällde att sammanfatta och ge historisk överblick i en tid som präglades av djuplodande spekulationer.
De stora förändringarna i samhället under 1830-talet gjorde att Geijer bröt med den starkt konservativa miljö han levt och verkat i. Han utvecklade en socialliberal uppfattning i motsättning till den manchesterliberalism som var förhärskande i Sverige vi denna tid. Hans radikala uppfattningar gjorde honom isolerad under de sista åren av sitt liv men han fortsatte under denna tid sitt vetenskapliga och litterära författarskap samtidigt som han odlade sina musikaliska intressen. Han avled den 23 april 1847 i Stockholm dit han flyttat året innan för att komma närmare Riksarkivets källor.
Geijer var en humanistisk universalbegåvning. Han var mycket tidsbunden i sin verksamhet och mycket av hans produktion känns idag mycket förlegad. Hans stora betydelse främst i Uppsala framgår klart för alla som besökt parken framför Uppsala universitet där Geijer i form av en kolossalstaty som blickar ut över nejden.