Filosofi är ett litet ämne i dagens skolutbildning och därför gäller det att sovra hårt under de timmar som finns till förfogande. En av de filosofer som genom detta mer eller mindre försvunnit ur medvetandet i den generation som nu utbildas är den holländske filosofen Spinoza.
Baruch Spinoza föddes i Amsterdam 1632 och tillhörde den judiska församlingen i staden. Hans far hade flytt från Spanien undan inkvisitionen. Hans studerade i Amsterdam och Haag och hade god kunskap om den klassiska och medeltida filosofin och kände väl till sina samtida som Hobbes och Decartes m.fl. Han ifrågasatte snart den judiska ortodoxin och för att inte orsaka skandal erbjöds han först 1000 floriner för att hålla tyst. Då han vägrade utsattes han för ett mordförsök men även detta misslyckades och han uteslöts därför från den judiska församlingen 1656 genom att förbannelser lästes över honom. Han flyttade då till Rijnsburg i närheten av Leiden för att utveckla sitt filosofiska system. Han levde mycket enkelt och förtjänade sitt uppehälle som glasslipare och man antar att det var hans hälsovådliga arbete som orsakade långsot som tog hans liv redan den 21 .02.1677.
Under sin livstid publicerade Spinoza två verk Tractatus Theologico-Politicus(1669) som är en blandning av bibelkritik och samhällsfilosofi. Spinozas huvudverk är Ethica (1677) som tillsammans med hans övriga opublicerade verk gavs ut efter hans död då de av många grupper uppfattats som samhällsomstörtande. I Etiken hävdar Spinoza att allt såväl själar som föremål är delar av ett gudomligt väsen. Detta innebär att allt är förutbestämt (deterministiskt). Men hur kan man då förklara alla hemskheter och ond gärningar som sker i världen. Spinoza hävdar att det endast är dödliga varelser som ser det onda. Om man betraktar helheten, vilket endast Gud kan finns inget ont eller brottsligt. Hur Spinoza sedan utvecklar och logiskt bevisar sina slutsatser är intressant läsning för alla intresserade.