Få musiker har nått en sådan berömmelse som Johann Sebastian Bach. Mer än 250 år efter hans död betraktas han tillsammans med Händel som sin tids, barockens, största kompositörer. Bach föddes den 21 mars 1685 i staden Eisenach i en släkt som redan då var känd för sina musiker. Vid tio års ålder blev han föräldralös och flyttade till sin bror i Ohrdruf. Han flyttade 1700 till Lüneburg där hans musikaliska karriär kan sägas ha börjat. Under de följande åren utbildade han sig inom musiken som körledare, musiker och kompositör. 1708 fick han tjänst som hovorganist hos hertigen i Weimar denna anställning varade till 1717 då Bach fick sparken efter en månads i arrest. Bach fortsatte då till Köthen där han fick anställning som ledare för hovkapellet. Sin sista anställning fick Bach 1723 då han övertog den förnämsta positionen i tysk kyrkomusik kantorsposten vid Tomasskolan i Leipzig. Han avled där inte särskilt uppskattad av sin samtid den 28 juli 1750.
Efter ett halvt sekel i glömska kan man idag i ett musikaliskt standardverk läsa föl-ande om Bach: ”Bach har nått fullkomligheten i nästan alla de gamla musikfor-merna. Han står som mästaren över andra mästare i sina passioner, i kyrkokantaterna, i orgelmusiken, i koralförspelen, koralmotetterna, i preludier och fugor. Inte heller i fråga om sviterna för klaver är någon hans jämlike. Klart, rent och levande framträder hans polyfoni i Brandenburgkonserterna.” De idag mest känna verken Air, Brandenburgkonserterna, Johannes- och Matteuspassionerna, Juloratoriet m.fl.