I den första Moseboken kan man läsa den sedelärande berättelsen om hur det kan gå om man inte sköter sig. Om vi följer bibeln så tillhörde Noa den tionde generationen av mänskligheten och redan under hans tid hade människorna sedan en tid sluttat att fullgöra de plikter som Gud givit dem. I stället för att vårda världen och njuta av guds vänskap hade människorna frestats av det onda och hade valt att inte lyda gud. Synd, våld, lidande och död blev vanliga inslag i livsmönstret och då människorna inte ville ändra sitt sätt att leva såg gud ingen annan utväg än att straffa de människor han skapat och genomföra en ny skapelse. Straffet kom genom syndafloden, det regnade i fem månader och dränkte allt levande. Det fanns dock en from man som hette Noa. Han fick en ritning till en båt som han byggde. Det var en enorm farkost med dåtida mått 137 m lång 23 m hög och 14 m bred. I arken fanns Noa och hans familj samt ett par av varje djurart. Enligt den bibliska kronologi som utarbetades under medeltiden kunde man fastställa att Noa strandade med sin ark på berget Ararat i Turkiet den 5 april 2348 f.Kr.
Sedan kan man ju diskutera sanningshalten i denna berättelse och inte minst om det är riktigt som stod att läsa i läroböcker under 1500- och 1600-talen att Noas son Jafet utvandrade till Sverige och blev vår första kung.