Då Gustav Vasa avled 1560 startade en maktkamp mellan hans söner Erik och Johan. Gustav Vasa hade givit sönerna delar av Sverige att styra självständigt. Då Erik XIV tog över som kung efter sin far önskade han en mer centraliserad styrning under kunglig ledning. Han fick därför riksdagen att besluta om att inskränka hertigarnas makt 1561. Två år senare anklagade han sin bror Johan för högförräderi. Johan benådades men hölls tills vidare i ”fängsligt förvar”.
Erik XIV betraktade inte bara sina bröder som hot mot sin maktställning utan även högadeln sågs som ett reellt hot. Under inflytande av en latent sinnessjukdom, hade han under våren 1567 plågats av förföljelsemani, lät han fängsla de främsta medlemmarna av den ledande högadliga ätten Sture. De politiska domar som kungen beslutat om skulle innebära en försvagning av adelns ställning och för att få besluten förankrade inkallades en riksdag till Uppsala. Den 24 maj, efter att ha anklagat Sturarna inför riksdagen, besökte Erik de anklagade i fängelset. Under oklara omständigheter råkade Erik i ordväxling med den 24-årige Nils Sture , drog sin dolk och stack honom i armen en drabant dödade sedan Nils Sture. Erik befallde sedan att drabanterna skulle döda Nils 21-årige bror Erik Sture samt deras far Svante Sture dy. Dessutom dödades Abraham Stenbock och Ivar Ivarsson. Kungens rådgivare Beurreus blev också nedstucket. Kungen lämnade sedan slottet i Uppsala och flydde till skogs. Enligt legender i Uppsalatrakten sägs att kungen mitt under högmässan i Danmarks kyrka, söndagen efter morden, kom in i kyrkan med ett blodigt slagsvärd i högsta hugg. Församlingen flydde i panik.
Erik XIV återhämtade sig från sin sjukdom och återtog sitt ämbete i början av 1568, men avsattes efter att hans bror Johan och högadeln startat ett uppror. Erik hölls sedan fängslad till sin död 1577, som enligt vissa inträffade efter att han ätit förgiftad ärtsoppa.