Den 5 juni 1849 undertecknade Fredrik VII av Danmark en ny grundlag. Efter nästan 190 år av kungligt envälde, som etablerats efter att landet nästan utplånats av den svenska kungen Karl X Gustav kring 1660, fick vår granne i söder en demokratisk grundlag.
Under revolutionens år 1848 utbröt ett uppror mot den danska staten i landets sydligaste provinser, Slesvig och Holstein. Den tyska delen av befolkningen ville bryta sig lös och bilda en egen stat som skulle närma sig Preussen. Den enväldige nye danske kungen Fredrik VII kunde inte låta detta ske varför ett krig bröt ut som va-rade i ett par år utan landförändringar. Men det bakåtsträvande enväldet i landet blev ett allt större problem varför den nye kungen, efter stora folkliga demonstrationer och på sina rådgivares inrådan, beslutade att demokratisera författningen. Man utarbetade snabbt en ny grundlag som byggde Montesquieus maktdelningslära och de amerikanska, norska och belgiska grundlagarna. Enligt §3 sägs att : ”Den lovgivende magt er hos kongen og folketinget i forening. Den udøvende magt er hos kongen. Den dømmende magt er hos domstolene.”
Danmark firar sin nationaldag den 5 juni till minne av sin första demokratiska grundlag som sedan dess har ändrats en hel del för att passa ett modernt samhälle.