Den 17 juni 1397 hade makteliten från Sveriges, Danmarks, Norges och Finlands samlats för i Kalmar för att hylla en ny kung Bogislav Gryf. Bogislav hade av sin mormors syster den barnlösa drottning Margareta adopterats samma år. Bogislav var 15 år då han kröntes till kung av Norden. Det gick inte att heta Bogislav så därför ändrades hans namn till Erik.
Även om han krönt till kung var det Man adoptivmor som styrde Norden sedan 1387 och hon behöll makten fram till sin död 1412.
Det visade sig snart att Norden inte var ett lätt rike att styra och att de olika statsdelarna hade helt olika intressen. Hans utnämningspolitik som innebar att danska fogdar sattes att ta in skatten i Sverige blev inte populär och efter en tid samlades den svenska adeln som hade egna intressen att splittra unionen till motstånd mot kungen. Propagandan mot kungen ledde till ett uppror det s.k. Engelbrektupproret. Erik avsattes 1434 men fick en ny chans efter att ha lovat att svenskarna egna fogdar. Han avsattes igen 1436 men återkom en tredje gång och hade formellt makten i riket till den 24.09.1439. Eländet i Sverige var bara en början han avsattes i Danmark samma år och tre år senare även i Norge. Han bosatte sig på Gotland där han bedrev sjöröveri mot Hansas skepp. 1449 jagades han från Gotland av Karl Knutsson Bonde och bosatte sig i sitt hertigdöme Pommern. Vid 77 års ålder avled han där 1459.
Han lyckades inte hålla samman unionen och hans regeringstid blev början på en mer än sekellång kamp mot unionen som avslutades först 1521.