Johan Banér (23.06.1596)
Den 23 juni 1596 föddes på Djursholm en son till Gustav Banér, riksrådet som tillhörde den ursprungliga medeltida adeln i Sverige. Redan som fyraåring miste Johan Banér sin far i Lindköpings blodbad. Fadern avrättades för att han stött kung Sigismund i kampen som Sveriges krona. Det var segraren Karl IX som likviderade sina motståndare. Redan 1615 deltog Johan Banér i kriget mot Ryssland. Genom sina goda kontakter med kungen avancerade han i graderna och 1625 blev han överste och 1631 generalmajor.
Efter Gustav II Adolfs död och den katastrofala svenska förlusten vid Nördlingen utsågs Banér till fält-marskalk och ledare för den svenska armén. Slagen vid Wittstock visade att Sverige fortfarande var en nation att räkna med i det 30-åriga kriget.
Under de följande åren vanns segrar vid Dömitz, Chemnitz och Pressnitz. Banér sägs ha varit en råbarkad krigare som vann sina slag genom energiskt kraft och pågångsmod och han agerade kanske inte alltid stategeiskt. Han lät dessutom ofta sina soldater plundra städer efter segrar vilket gjorde honom populär. Han var svag för mat, kvinnor och alkohol vilket gjorde honom till en oberäknerling motståndare som inte alltid följde krigets konventioner.
Under 1630-talet försämrades hans hälsa och den 10 maj 1641 avled han hastigt i Halberstadt i östra Tyskland vissa tror att det var skrumplever som tog hans liv. Han begravdes i den kungliga begravningskyrkan i Stockholm, Riddarholmskyrkan.