Hur blir man egentligen helgon? Det är numera en lång och komplicerad process som används av den katolska kyrkan. Först görs en omfattande undersökning som skall fastställa att den döde levt ett kristet liv och dessutom förutsätts att under med anknytning till den döde inträffat efter döden. Om man kan konstatera detta sker en saligförklaring och efter ytterligare en undersökning han en helgonförklaring ske.
Den mest betydelsefulla helgonkungen i Norden var Olav den hellige vars skrin fanns i Nidarosdomen i Trondheim och dit tusentals av pilgrimer sökte sig varje år.
Han föddes 995 i Vestfold vid Oslofjorden och hans far dödades innan Olav föddes så han växte upp med sin styvfar Sigurd Syr. Redan som 12-åring gav han sig iväg på sitt första vikingatåg. Han härjande i Östersjön, sökte kontakt med normanderna i Normandie och deltog i den beryktade attacken mot London som man ännu idag talar om i frasen ”London Bridge has fallen down”
Efter norrmännens nederlag vid Svolder år 1000 hade Håkon jarls söner styrt lan-det som danska vasaller. När Olav Haraldson kom till Norge 1015-16 (ca 20 år gammal) såg norrmännen chansen, en ättling till Harald Hårfagre skulle kunna be-fria landet från danskarna. Olav valdes till kung och det danska inflytandet för-svann. Under tiden som viking hade Olav låtit döpa sig och nu såg han det som sin plikt att kristna alla delar av Norge. Med en otrolig energi och en osannolik brutali-tet tvingade han alla att byta religion. De som vägrade avrättades omedelbart eller sändes i landsflykt och deras egendom konfiskerades. När strävan efter att centrali-sera makten kring kungen nådde de större lokala ledarna i landet startade de ett uppror för att bli av med kungen och 1028 jagades han bokstavligen ur landet, Han tog sin tillflykt till Sverige och senare till Ryssland men han planerade hela tiden att återta makten i Norge. Sommaren 1030 samlade han en här i Sverige och Jämt-land och den 29 juli 1030 mötte han den norska hären vid Stiklestad i Tröndelag. Kampen var hård men Olavs styrka på 3600 man hade ingen chans mot bondehä-rens 7000 man. Snorre Sturlasson beskriver slutstriden på följande sätt : Torstein Knarresmed hogg til kong Olav med øksa, og det hogget kom i venstre beinet ovenfor kneet. Finn Ar-nesson drepte straks Torstein. Da kongen fikk det såret, lente han seg opp til en stein og kastet sverdet og bad Gud hjelpe seg. Nå stakk Tore Hund til ham med spydet. Stikket gikk inn nedenunder brynja og opp i magen. Da hogg Kalv til ham, og det hogget kom utenpå halsen på venstre side. Folk er ikke enige om hva det var for en Kalv som gav kongen det såret. Disse tre sårene var det kong Olav døde av. Etter hans fall, falt også nesten hele den flokken som hadde gått fram sammen med kongen.
Kungens lik försvann från Stiklestad men rykten gick om under som hade inträffat kring kungen död och redan året efter sin död blev han av en lokal präst helgonför-klarad. Att han knappast uppfyllde några som helst av de krav som ställs på ett hel-gon spelande inte så stor roll. Prästerna i Norge behövde en symbol för att stärka sin makt i landet och att detta sammanföll med Olavs son Magnus maktambitioner gav Olavslegender stor spridning. Olav blev Norges skyddshelgon och alla kungar fram till det norska kungariket upphörde 1380 var ättlingar till Olav den hellige. Olav blev trots sin stora betydelse bara ett lokalt helgon och helgonförklarades ald-rig av påven. (TÖ)
