Vesuvius utbrott lade flera städer, som Pompeji och Herculaneum, i ruiner. Ungefär 1700 år efter katastrofen inleddes utgrävningarna av Pompeji och idag har denna plats givit oss en ökad kunskap om katastrofen och inte minst om hur människorna levde för snart 2000 år sedan. Det finns en ögonvittnesskildring bevarad från år 79. Plinus den yngre skrev om vad han upplevt till historikern Tacitus och detta är hans berättelse: ”Ungefär ett den 24 augusti såg man från Kap Misenum en stor pinjeformad sky häva sig över berget. Den lärde naturforskaren Gaius Plinius Secundus beordrade omedelbart att ett skepp skulle bemannas och segla iväg, inte minst eftersom han just mottagit ett brev med en enträgen bön om hjälp från hustrun till en vän. Sin vana trogen dikterade han under hela överfarten ned sina intryck och iakttagelser för en skrivarslav. Ju närmare man kom land, desto varmare blev det, det började regna aska och pimpsten. Plinius lät nu sätta kursen mot Stabiae. Man kunde iakttaga flammor uppe på Vesuvius, ty det var mörkt om natten. Plinius nådde fram till en vän, som bodde i en gård. Han tog ett bad och lade sig att sova efter att ha ätit middag. Efterhand fylldes trädgården upp till fönsterhöjd med pimpsten, och man beslöt sig för att väcka amiralen (Plinius). Efter ett kort krigsråd beslöt man att lämna villan, husen föreföll osäkra på grund av de återkommande jordbävningsvågorna. Man gav sig iväg med kuddar burna på huvudet till skydd mot stenregnet. Under flykten dog den gamle herren troligen av en hjärtattack.”
Plinius skildrar sedan på ett levande sätt den panik som utbröt men det kan alla elever i historia, människans förhistoria och latin be sin lärare om att få läsa.