Axel Oxenstierna brukar kallas den svenska byråkratins fader. Han härstammade från en av de äldsta adelsätterna i landet och de kan följas tillbaka till slutet av 1200-talet.
Axel föddes 16 juni 1583 och var äldst i en stor syskonskara. Vid faderns död var han endast 13 år och sändes, vilket var brukligt inom adeln, på en utländsk resa för att studera tillsammans med sina bröder 1599. Efter studier i Rostock, Jena och Wittenberg återvände han till Sverige 1603 med goda kunskaper i teologi, och latin.
Han fick tjänst vid hovet och 1609 utnämndes han till riksråd. Då Karl IX avled 1611 var han rådets ledande man och låg bakom 1611 års kungaförsäkran som stärkte adelns makt på kungens bekostnad. Trots detta utvecklades ett nära samarbete mellen Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna som båda hade det gemensamma målet att förvandla Sverige till en europeisk stormakt. Medlet i denna strävan var byråkrati. De flesta medeltida institutioner revs och en effektiv förvaltningsapparat byggdes upp. Skattesystemet, utrikesförvaltningen, undervisningen, krigsmakten, civilförvaltningen mm. effektiviserades och randstaten Sverige blev en kraft att räkna med i Europa. Sina kunskaper i latin fick Oxenstierna nytta av i sin diplomatiska verksamhet och han hade ett finger med i förhandlingarna som ledde fram till frederna i Stolbova, Altmark, Knäred och Brömsebro och låg bakom den svenska allianspolitiken under dessa år.
Efter Gustav II Adolfs död 1632 var Oxenstierna landets ledande person. Han försökte avsluta Sveriges deltagande i det 30 åriga kriget men kom ej överens med sina allierade. Han återvände därför till Sverige 1636 för att leda drottning Kristi-nas förmyndarregering. Under de följande åren lyckades han trots att Sverige befann sig i krig minska krigets negativa effekter på den svenska ekonomin. Då Kristina 1644 blev myndig förlorade Oxenstierna mycket av sitt inflytande och 1646-49 låg han i konflikt med drottningen. De försonades och då Kristina önskade abdikera försökte Oxenstierna förmå henne att avstå. Detta misslyckades och den 6 juni 1654 abdikerade Kristina och hennes kusin Karl Gustaf blev kung. Bara någon månad därefter den 28 augusti avled Axel Oxenstierna.
I över 30 år utövade Oxenstierna ett inflytande över Sverige som satt sina spår ända fram till våra dagar. Han verkade för adelns särställning men såg ingen konflikt mellan adelns och Sveriges mål. Bland hans positiva egenskaper brukar den analytiska förmågan och hans ihärdiga arbete med att nå långsiktiga mål att framhållas.