I stort sett alla historiska framställningar har skrivits av män. Detta innebär att den bild vi har av historiens kvinnor är den manliga. Från äldre tider är mycket få av de personer vars existens vi känner kvinnor. Om några kvinnogestalter bevarats så är de ofta mycket negativt framställda. Vi har exempel som giftmörderskan Agrippina som förgiftade alla som stod mellan hennes son och den romerska kejsartronen. Eller varför inte gå till Norden där ”intrigmakerskan” Sigrid Storråda lockade fram det allra sämsta sidorna hos Nordens regenter och med svek och bakhåll leddes Olav Trygvason i döden. I Havamál klargörs vikingatidens manliga bild av kvinnan i strofen som börjar ”En ungmös ord må ingen tro, ej heller vad en kvinna kväder....
En av de tidiga kvinnor vi känner från historien är Kleopatra. Om henne kunde man i en svensk uppslagsbok från början av seklet läsa bl.a. följande: ”Skön och snillrik samt väl förfaren i alla de konstgrepp och medel, som en på en gång ärelysten och behagfull kvinna plägar använda till att locka männen, kunde hon icke förfela att göra intryck på Caesars lifliga och för kärlek lätt tillgängliga hjärta”. Det finns dock en motbild när dessa kvinnors historia skall skrivas om och vi väljer Kleopatra som exempel.
Kleopatra föddes 69 f.Kr. och hennes far var kung i Egypten. Vid 17 års ålder , efter sin fars död, övertog hon makten tillsammans med sin nioårige bror som hon enligt egyptisk tradition var gift med. då Caesar kom till Egypten 48 inledde hon en förbindelse med honom och följde honom till Rom och stannade där till 44 då Caesar mördades. Hon återvände sedan till Egypten som hon styrde fram till sin död 30 f.Kr. Enligt traditionen dog hon sedan hon låtit en giftorm bita henne.
Kleopatra var enligt samtida källor inte iögonfallande vacker utan hade ett alldagligt utseende. Hon var däremot intelligent, energisk, högt bildad och mycket språkkunnig, alltså klart överlägsen sina samtida statsmän på många punkter. Hon regerade på samma kompromisslösa sätt som samtidens härskare och utnyttjade de politiska möjligheter som uppstod. Men eftersom hon var kvinna minns vi henne inte som handlingskraftig, fosterländsk eller logiskt beräknande utan som ränkfull, falsk och sensuellt lockande.
Kvinnornas historia är ett i det närmaste outforskat område i historien som nu väntar på att i grunden skrivas om för att ge en någorlunda verklig bild av historien.