Sjöslaget vid Actium 31 f.Kr brukar betraktas om en av ”vändpunkterna” i antikens historia. Det andra triumviratet hade sedan länge upphört att fungera och motsättningarna mellan två av dess medlemmar Octavianus och Marcus Antonius blev allt större. Octavianus, Caesars fosterson, kontrollerade den västra delen av det romerska riket med hade stora besvär med att hantera Antonius politiska medlöpare. Antonius kontrollerade den östra delen av riket och hade nära kontakter med Egyptens regent Cleopatra. Då Antonius lämnat Rom hade han skrivit sitt testamente och deponerat det hos de Vestaliska jungfrurna. Octavianus kom över testamentet och kungjorde dess innehåll. Det antyddes att han önskade att Caesars och Cleopatras son Caesarion skulle styra Rom och att han önskade bli begravd vid sidan av Cleopatra då han innan han dog skulle ha flyttat Romarrikets huvudstad till Alexandria. Känslorna i Italien mot Antonius växte och den hatkampanj som startats var ytterst framgångsrik. Företrädare för Italien svor en personlig trohetsed till Octavianus och han förklarade ett ”iustum bellum” ett lagligt krig mot Kleopatra. Han var egentligen inte intresserad av ett krig mot Cleopatra men genom att förklara krig mot en utlänning kunde han formellt undvika ett inbördeskrig då krigets syfte var att besegra Cleopatras allierade Marcus Antonius.
Antonius hade lämnat Egypten med en flotta på närmare 500 skepp berättar samtida källor. Natten mot den 2 september hade hans män övernattat vid Cap Actium på den Grekiska östkusten. Antonius och Cleopatras flotta hade utsatts för upprepade angrepp under resan till Actium och den stolta flottan på 500 fartyg var nu inte mer än 230. Manskapet hade drabbats av malaria och antalet roddare var alldeles för litet för att det skulle vara möjligt att effektivt manövrera styrkorna. Manskapsbristen tvingade Antonius att bränna skepp för att de inte skulle falla i fiendens händer.
Slaget som inleddes den 2 september var en katastrof för Antonius han mötte en flotta som var dubbelt så stor som hans egen ledd av den skicklige Vipsanius Agrippa. Själv lyckades Antonius fly från slagplatsen men endast 60 mindre skepp återvände till Egypten. Slaget innebar att Octavianus hade tagit makten över hela Romarriket och några årtionden senare utropades han till Roms förste kejsare, kejsar Augustus. Ett år efter slaget hade både Antonius och Cleopatra begått självmord, men det är en annan historia.