Det finns flera exempel i historien på hur enskilda personer genom sitt agerande skapat ord. Som exempel han nämnas norrmannen Vidkun Quisling som givit oss ordet quisling som betyder landsförrädare. Vi har i Sverige Hans Brask som givit oss ordet brasklapp som betyder ett hemligt förbehåll. Från Ryssland kommer uttrycket Stalinorgel, en artilleripjäs för snabb avfyrning av raketer. Men från Ryssland kommer också ordet Potemkinkuliss som vi skall se närmare på denna vecka.
Grigorij Potemkin föddes 1739 som son till en fattig adelsman. På grund av släktens relativa fattigdom bestämdes att Grigorij skulle bli präst och skickades därför till Moskva. Det visade sig snart att prästyrke passade dåligt och därför sökte han och togs in i gardet 1754.
Vid Katarina den stores statskupp 1762 då hon störtade sin man uppmärksammades Potemkin av kejsarinnan och under de följande åren hade han en rad uppdrag bl.a. vid den ryska ambassaden i Stockholm. 1767 blev han kejsarinnans älskare och överöstes med utmärkelser, gods och guld.
Som överbefälhavare över södra Ryssland förde han en aggressiv politik mot Turkiet och ockuperade Krim som ännu idag strider om sin koppling till Ryssland. Po-temkin genomförde en brutal russifiering av Krim som ödelade stora delar av halvön.
Då Krim var besegrat i grunden bjöd Potemkin kejsarinnan Katarina att inspektera sina nyvunna områden. Under hennes resa genom det härjade landet hade byar byggs upp längs hennes färdväg och rutten var noga utstakad. De vackra och välmående byar men såg på avstånd var inga byar utan endast kulisser och teaterdekorationer för att imponera på kejsarinnan.
Ordet Potemkinkuliss har därför blivit en beteckning på falska skönmålningar som endast har till avsikt att dölja en bedrövlig verklighet.

Så för oss nu levande finns det ännu hopp, för inte alla ord med personnamn som grund är negativa, tänk på Zeppelinare, Biff à la Lindstöm.