I gryningen den 25 juni 1950 anföll sju nordkoreanska regementen Sydkorea. Korea hade sedan 1910 varit en provins i Japan efter att i århundraden behärskats av Kina. Vid Kairokonferensen 1943 i vilken Storbritannien, USA och Kina deltog beslutades att Korea skulle bli en självständig stat då Japan besegrats. Under kri-gets slutskede ockuperades norra Korea av Sovjetunionen medan den södra delen intogs av USA. Förhandlingar om förening av de båda staterna misslyckades och efter ett val som skulle ha skett i hela Korea men som endast genomfördes i Sydkorea valdes Syngman Rhee till president och utropade 1948 Republiken Korea. Därmed var splittringen total och Demokratiska folkrepubliken Korea under Kim Il Sungs ledning utropades i norr. De båda statscheferna hade ett gemensamt mål att förena Korea under eget styre, retoriken var våldsam och hoten haglade över grän-sen som gick längs den 38:e breddgraden.
Det nordkoreanska anfallet kom oväntat, med sovjetiskt stöd och en överlägsen krigsmakt avancerade nordkoreanerna snabbt långt in i Sydkorea. Redan i början av augusti var det totala sammanbrottet nära för sydkoreanerna detta trots att USA under FN:s täckmantel sedan början av juli stridit på Sydkoreas sida. Närmast desperat genomförde USA den 15 september en våghalsig landstigningsoperation i trakten av Seoul. Den blev en total framgång och redan den 1 oktober hade sydsidan återerövrat området till den ursprungliga gränsen vid den 38:e breddgraden. Då man nådde gränsen fortsatte FN:s krigsmakt under ledning av general Douglas MacArthur in på nordkoreanskt område med syfte att återförena Korea. I stort sett hela Nordkorea erövrades och den 25 november meddelade Mac Arthur att ”en sista offensiv för att avsluta kriget nu återstod”. Två dagar senare anföll Kina med 300.000 man och snart stod man åter vid den 38:e breddgraden. Striderna böljade fram och åter fram till sommaren 1951 då stilleståndsförhandlingar inleddes. Först 1953 slöts ett stilleståndsavtal. Tre miljoner människor hade mist livet utan mening. Följden av kriget var att misstron mellan supermakterna kraftigt förstärktes en misstro som är i högsta grad levande än i dag. På listan bland onödiga krig måste Koreakriget tyvärr placeras högt.