Den franska revolutionens skräckvälde avslutades 1794 med Robespierres och hans anhängares fall. Den unge Napoleon befann sig i händelsernas centrum under dessa månader. I Paris försvarade han de nya makthavarna genom att med sitt artilleri genomföra en formidabel massaker på sina motståndare. Med bl.a. kanoner öppnade han eld mot upprorsmännen på trappan till Saint-Rochkyrkan och närmare 400 personer dödades.
Napoleons lojalitet med de nya makthavarna gjorde att han steg i graderna och fick en rad uppdrag under de följande åren. Han stred i Italien, Österrike och i Egypten och nådde flera stora framgångar.
1799 efter ett inte alltför lyckat äventyr i Orienten återvände han till Frankrike, som åter stor stod på randen till ett inbördeskrig. Landet hade sedan 1795 styrts av 5 direktorer, som under Sieyès ledning hävdade att de måste stärka sina maktbefogenheter för att Frankrike inte skulle upplösas. Bakom upplösningen låg det frans-ka parlamentet, de 500 råd, som försökte driva en självständig politik. En plan utarbetades bland direktorerna för att minska parlamentets makt. Den 9 november 1799 lockades parlamentet ut från Paris till Saint-Cloud genom att man hävdade att parlamentets säkerhet var hotad. När parlamentet samlades den 10 november, omringat av militären, lades den nya författningen fram. Stämningen blev snabbt hätsk och när Napoleon, som var en medioker talare, tog till orda hördes höga rop ”Lagbrytare, förrädare”. Ledamöterna började knuffa Napoleon fram och tillbaka, han tappade fattningen och svimmade.
Napoleons bror Lucien, parlamentets talman, räddade situationen genom att rekvirera de trupper som fanns kring byggnaden. De utrymde lokalen och tvingade parlamentet att godkänna den nya författningen. Den innebar att ”makten skulle komma uppifrån och förtroendet nedifrån”, som man uttryckte saken. Av de tre konsuler som skulle styra landet utmanövrerades två ganska snart av Napoleon som 1804 blev fransk kejsare.
Den 10 november 1799 balanserade Napoleon mellan framgång och fall, i ett kritiskt ögonblick svimmande han helt enkelt av och om inte hans bror hade räddat situationen hade den europeiska historien under 1800-talet kanske sett helt annorlunda ut.