För snart 100 år sedan blandade sig för första gången klampet från oxfordskor med klappret av damskor i Vasaskolans stentrappor. 1924 lät man alltså de första kvinnliga eleverna göra sig hemmastadda i skolans lektionssalar. Detta efter att Vasaskolan då varit aktiv i över 360 år.
Idag anses det som en självklarhet att alla ska ha rätt till en vettig utbildning oavsett kön, men om man backar tillbaka 100 år satte denna fråga eld på heta diskussioner. Vid denna tid var det särskilt en av alla högar med brev hos Läroverket som växte sig högre och högre. Detta berg bestod av ansökningar från skolor som ville anta flickor som elever. Till en början slogs ansökningarna ned med hjärnhand, flickor studerande vid Läroverket var inget man ville befatta sig med. Men i starten på 1920-talet började det ljusna och allt fler gymnasieskolor fick tillåtelse att anta kvinnliga studenter.
Under läsåret 1923/24 var frågan högst aktuell här i Gävle på Vasaskolan. Många
var för att flickor skulle få chansen till en bättre utbildning, det talades också om att de kanske till och med kunde höja kvalitén på skolan. Denna falang var ledd av Alfred Uddholm, men självfallet möttes de av en stark motståndarsida. I spetsen för dessa stod Georg Chruzander. Ett av deras argument var att pojkarna inte skulle kunna koncentrera sig på lektionerna om rummet var fullt av fina flickor.
Alla dessa meningsskiljaktigheter ledde till att frågan togs upp i maj 1924 i ett lärarkollegium där alla anställda lärare fick ge sin röst. För eller emot mottagandet av flickor. Efter en ytterst jämn omröstning fick dessvärre Chruzander lämna salen med slokande huvud medan Uddholm ledde ut sina likasinnade i ett segervisst jubel. Resultatet blev 15 röster för och 12 röster emot. På höstterminen samma år öppnades portarna för de 540 nya eleverna varav 11 var flickor.
Bland de första flickorna stoltserade Ragnhild Grundell. Hon studerade tidigare i Hudiksvall men flyttade hem då hon skrevs in på Vasaskolan. Grundell ställde senare upp på en intervju där hon berättade om hur det var att studera vid skolan som kvinna. Hon delgav även att Chruzander tilldelades sitt straff efter hans hårdnackade motstånd mot kvinnliga elever. Han fick nämligen undervisa i latin med endast Grundell som elev eftersom ingen annan läste denna svåra kurs.
Något vi dock inte ska glömma är att kvinnor hade möjligheten att ta studentexamen vid Vasaskolan en lång tid innan de fick tillåtelse att utbilda sig här. Några exempel på sådana kvinnor är: Anna Berggren och Elisabet Petersson.
Men var fick dessa kvinnor kunskap nog att klara proven? Stödet från staten var knapert, men med tiden växte så kallade Flickskolor fram i flera delar av Sverige. Dessa finansierades med hjälp av bidrag från familjer som lät sina döttrar läsa vid skolan. Detta ledde till att de flesta eleverna på flickskolorna kom från finare samhällsklasser då fattiga familjer ekonomiskt inte kunde stödja sina döttrars utbildning.
Vid Esplanaden här i Gävle öppnades en sådan skola. Där fick flickor läsa vidare efter grundskolan, även om kurserna begränsad. En stor del av undervisningen bestod i att låta forma flickorna till anständiga framtida matmödrar, hustrur och mödrar. På schemat trängdes kurser i latin, franska, enklare former av matematik, sömnad och pianospelande.
Vasaskolans Verdandi samarbetade med flickskolans förening, Musis Amichi vilket översätts till musernas vän. Dessa var båda kulturellt inriktade föreningar för pojkar respektive flickor. Tillsammans satte de upp föreställningar redan på 1910-talet, under sträng uppsyn av föräldrar.
När Vasaskolan lät flickor studera vid skolan var frågan om Verdandi med öppna armar skulle tillåta dessa medverka i samfundet. Verdandisterna själva ropade, efter lite motsättningar, enstämmigt ”ja” till att låta flickor gå med i föreningen och lika så inspektorn som då arbetade på skolan. Men enligt tidens normer och traditioner var det inte lämpligt för flickor att umgås med pojkar utan uppsikt. Motståndet från föräldrarna var därmed för påtagligt och flickor förbjöds att antas. Detta löstes emellertid av en lärarinna vid namn Emmy Nyman som startade en förening för de kvinnliga eleverna. Idag är det självfallet den blomstrande föreningen RUNA.
Men nu, såhär 100 år senare, hur har Vasaskolan påverkats av att flickor tog plats i klassrummen? Arne Övrelid, före detta rektor och lärare på skolan samt ett välkänt ansikte i Gävle, berättar vad flickorna medfört:
- Det var en debatt innan de kom och några sa ju det att om flickor kommer, kommer också kvalitén att öka. De är seriösa och duktig så det kommer att lyfta
skolan. Det gjorde det väl egentligen för det gick fort att flickorna blev fler och fler. Nu är det 30% pojkar och 70% tjejer. Det har varit i 30–40 år, så det är halvt om halvt en Flickskola.
Flickornas inträde i skolan är något som märktes av i hela Sverige. Idag kan man se att flickor har högre medelbetyg i alla ämnen, bortsätt från idrott, i jämförelse med pojkar. Detta beror på att generellt sett är flickor mognare i tidig ålder och är plikttrogna, egenskaper som med tiden förbättrat alla Sveriges skolor.
Vad gäller Vasaskolans program är det endast Musikinriktningen på det Estetiska programmet där majoriteten är manliga elever. De övriga gymnasieprogrammen är dominerade av flickor. På detta vis har det alltid varit för Bild-och Forminriktningen och Teaterinriktningen. Humanistiska programmet följer samma tradition, vissa år är det inte en enda pojke i klassen. Angående Samhällsprogrammet har det varit en aning fler flickor sedan 1950-talet och lika så på Naturvetenskapsprogrammet sedan 15 år tillbaka.
Dessa inriktningar har också efterlämnat ett antal välkända och framgångsrika personligheter. Bland dessa finns: Inga-Britt Ahlenius som är en svensk ämbetsman och har bland annat tjänstgjort i
Finansdepartementet och som chef för FN:s internrevision. Konstnären Catti Brandelius, även känd som Miss Universum, har etablerat sig som manusförfattare och regissör samt musiker. En kämpe för HBTQ-frågor och journalist vid namn Mireya Echeverría Quezada. Till sist Ellinor Eriksson, före detta ordförande i SSU (Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund) och idag utbildad psykolog.
I ett samhälle där det är stadga att alla har rätt till lika utbildning, kan tiden när detta inte var givet kännas långt borta. Nästa läsår är en tid när vi kan se tillbaka på dem som var före oss. Då kan vi minnas fröken Grundell och hennes kamrater med lite större aktning och uppskattning. En tid när kvinnliga studenter såväl som manliga kan se på varandra med respekt och känna tacksamhet över att vi nu kan gå sida vid sida genom åren på gymnasiet.
Emma Eriksson
