Det är solig dag och en glad Ewa kommer direkt från en fika med en gammal kollega. Det är relativt stökigt på bordet som vi sätter oss vid i hennes arbetsrum efter Vasaskolan Bäst i Test dagen innan. Men Ewa är lika positiv och trevlig som vanligt.
Ewa har jobbat som biträdande rektor på Vasaskolan här i Gävle i knappt ett år nu. Men det var i den mindre staden Örnsköldsvik som Ewa växte upp. Som barn var hon aktiv och gillade att idrotta, hon spelade både volleyboll och innebandy på fritiden och hade många kompisar både i skolan och i laget. I Örnsköldsvik var det både lugnt och tryggt, en stad där alla kände alla. Även om det var långt till storstäder så upplever Ewa det som något positivt att ha vuxit upp i en liten stad som Örnsköldsvik. Som barn var Ewa aldrig tillbakadragen eller tyst, utan tvärtom. Hon berättar att hon alltid har varit ”nyfiken och framåt.” Som barn kanske många andra kanske hade som drömjobb att bli astronaut, fotbollsproffs eller delfinskötare, men när Ewa var yngre var det sjuksköterska som var drömyrket.
- Jag tyckte om att ta hand om och hjälpa, säger hon.
På gymnasiet gick Ewa ekonomisk linje som det hette då, och har alltid tyckt mycket om engelska. I skolan berättar hon att hon var medelmåttig. Hon hade mycket kompisar, skulle aldrig skolka och ”var okej med” att vara i skolan. Efter gymnasiet tog Ewa sitt pick och pack och for till San Francisco i USA för att jobba som Au Pair i en familj under ett år - något som hon fick mycket erfarenhet av och skulle rekommendera:
- Ja, det var jätteroligt! säger Ewa med ett leende.
Att flytta till ett nytt, stort land där man inte känner någon kan vara tufft, jobbigt och annorlunda och det är nog inte för alla, men för den nyfikna Ewa var det aldrig något problem. Redan innan hon flyttade till USA berättar hon att hon var självständig och trygg i sig själv och att det stärktes ännu mer i den trevliga staden i Kalifornien.
- Jag tror att jag alltid har varit såhär att på ett positivt sätt våga testa, våga flytta, våga göra saker, för vad är det värsta som kan hända?
Att bli rektor är ingenting som alltid har varit självklart för Ewa. Efter att ha varit på andra sidan Atlanten under ett år kom Ewa hem till Sverige igen med mycket engelska i bagaget och ett stort intresse för ämnet. Då utbildade hon sig till gymnasielärare i engelska på universitet sedan fortsatte hon och blev gymnasielärare i svenska. Dock var det inte förrän senare som att bli rektor kom i Ewas väg. Skolan som hon då jobbade på som lärare behövde någon med en mer administrativ roll:
- Man sökte någon som kunde jobba mer administrativt och då blev det det och sen gick jag rektorsprogrammet (i Umeå) och sen började jag jobba fullt ut som skolledare, berättar Ewa.
Tidigare har Ewa både bott och arbetat i Stockholm, men att det sedan blev Gävle var bara en slump. När hon träffade sin man som redan bodde här flyttade hon också hit. Innan Ewa kom till Vasaskolan för knappt ett år sedan jobbade hon som biträdande rektor på två grundskolor här i Gävle. Dock nämner Ewa att det är på gymnasiet hon vill vara och att hon blev otroligt glad när hon fick höra av huvudrektor Sofia Nordell Kvarnebrink att hon hade fått tjänsten ”på den bästa skolan”.
Heter man Ewa Wikman och jobbar på Vasaskolan är ”ingen dag den andra lik, inget år är det andra likt”. För det mesta sitter hon med i många olika typer av möten med personal och andra skolledare. Hon planerar också relativt mycket här på skolan. Det kan vara allt från vilka kurser vi elever ska läsa till vilken personal som ska göra vad. Ewa brukar även försöka vara mycket ute bland eleverna i klassrummen, och det är framförallt det sistnämnda som motiverar henne till komma till jobbet varje dag.
- Dels tycker jag om att vara runt ungdomar, liksom i miljöer där man lär sig saker utifrån utbildning! säger Ewa glatt när jag frågar vad som får henne att gå till jobbet varje dag.
Även om hon uppskattar att komma hit till Vasaskolan varje dag och beskriver det som att ”det känns som om jag har hittat mitt hem här”, så är det i det gamla huset mittemot Valbo kyrka i Valbo som Ewa hittar tryggheten tillsammans med sin man, deras två barn (+- tre bonusbarn) och två katter. På fritiden gillar hon att ta det lugnt och bara umgås med vänner och familj. Oftast så brukar de inte göra någonting speciellt, men det finns en sak som Ewa är riktigt bra på:
- Det låter så jättetråkigt men det är någonstans, vad gör jag för att…jag umgås med vänner. Jag är grym på, lite som nu med Janne, jag är grym på att vara ute och fika, säger hon med ett skratt.
Familjen består av, som tidigare nämnts, hennes man, två barn, tre bonusbarn och två katter. Hennes och hennes mans två barn är tvillingar, en tjej och en kille. Man kan själv tänka sig att det är ansträngande att ha tvillingar. Enligt henne själv är det en bedrift i sig att ha tvillingar även om det är ett plus för barnen att de alltid har varandra. För allting händer samtidigt: ”Det är inte helt lätt […] Det är två barn som är ledsna samtidigt, det är två barn som är hungriga samtidigt, det är två barn som det behövs byta blöja på. Det är… jag var ganska trött.”
En annan person på skolan som jag träffade en snabbis var huvudrektor Sofia Nordell Kvarnebrink. Jag frågade henne hur hon skulle beskriva Ewa. Sofia skulle beskriva henne som en lugn person som är väldigt trygg i både sig själv och i det hon gör på skolan: ”Hon är säker på det hon gör och det hon är, hon är också noggrann och målmedveten”. Det är på lite samma sätt som Ewa beskriver sig själv när jag frågar.
- Jag är snygg, trevlig…nej, men att jag är glad, att jag är…kanske organiserad. Jag gillar att fixa saker, litet grann som med Bäst i Test igår, att vara med och göra saker, ordna saker, säger Ewa.
I slutet av vårt samtal får jag en känsla av att något som kan kopplas till Ewa är att hon är en person som är väldigt trygg och självsäker, och bryr sig otroligt mycket om andra människor. Det verkar heller inte vara mycket i livet som hon ångrar. Den sista frågan jag ställde till Ewa var vad hon skulle säga till 15-åriga Ewa. Jag fick ett svar som passade perfekt till den person hon är idag. Till 15-åriga Ewa skulle hon säga att hon ska lita på sin magkänsla och att allt kommer gå jättebra och till sist ”du är bra som du är”!
Avslutningsvis kan Ewa beskrivas som en trygg och oerhört omtänksam person som gillar att fika. Hon tycker mycket om sitt jobb och har en genuin glädje för att vara bland ungdomar. Vi är otroligt glada att ha haft Ewa här på Vasaskolan i snart ett år och hoppas på många fler år framöver.
Selma Hansson
