Vasaskolan har i år cirka 1000 elever och runt om i världen finns 10.000-tals f.d. Vasaelever. Även mer än 1000 lärare har verkat vid skolan under årens lopp. För-utom dessa finns en mycket exklusiv grupp av personer med anknytning till skolan. Dessa utgörs av hedersledamöter i skolans föreningar. En av de mest namnkunniga av dessa är Albert Einstein som är hedersledamot i Naturvetenskapliga Föreningen. Föreningen bildades just den 14 mars 1906 genom en sammanslagning av två föreningar, och firar alltså 90 års jubileum i år. Att datumet för sammanslagningen är just den 14 mars kan kanske förklaras med att föreningen redan då hade fått upp ögonen för Einstein och hans arbete. Han accepterade medlemsskapet i föreningen den 23 februari 1953 då han skrev följande till NF’s sekreterare: ”I thank you and your collegues for the kindness to select me as an honorary member of your society. I gladly accept. With best wishes, Albert Einstein.”
Albert Einstein föddes i den tyska staden Ulm den 14 mars 1879.. Redan som liten visade han stort intresse för naturvetenskap och för hur saker och ting fungerar. Vid elva års ålder utmärkte han sig inom matematik och fysik som han då studerade på universitetsnivå. Han läste även grekiska och latin samt var en relativt bra violinist varför ryktena om att han var dålig i skolan inte stämmer. En bakomliggande orsak till dessa rykten är troligtvis hans mindre framstående eller rent ut sagt usla studieresultat i franska som bidrog till att han som 16-åring inte kom in vid Tekniska Högskolan i Zürich. Den unge Albert gav dock inte upp utan läste sig till en lägre akademisk examen och blev året efter intagen vid högskolan där han studerade matematik och fysik i fyra år. Efter högskoleexamen vikarierade han en tid som matematiklärare i Zürich innan han anställdes vid schweiziska patentverket i Bern och i samma veva blev schweizisk medborgare.
1905, när han fortfarande arbetade som teknisk expert vid patentverket, presenterade Einstein den speciella relativitetsteorin, fotoelektriska effekten, samt den för allmänheten mer kända matematiska härledningen av sambandet mellan massa och energi, E=mc2. I den speciella relativitetsteorin ingår bland annat den så kallade tvillingparadoxen som går ut på att om den ena av två tvillingar befinner sig ombord på ett rymdskepp som färdas med en hastighet nära ljusets och den andra tvillingen står kvar på jorden så kommer den som är på jorden att åldras snabbare. Teorin bekräftades 1977 av amerikanska forskare som placerade ett antal atomur ombord på en satellit som sändes ut i en omloppsbana. Vid återkomsten jämfördes klockorna med en liknande klocka som varit kvar på jorden varvid man upptäckte en viss tidsdialation. Tiden hade gått långsammare ombord på satelliten.
Fram till 1914 undervisade Albert Einstein i teoretisk fysik vid universiteten i Bern, Zürich (där han också blev professor 1912), Prag samt Berlin. Två år senare publierade han en komplettering till relativitetsteorin som han kallade den allmänna relativitetsteorin. Det dröjde dock till 1919, då några brittiska astronomer lyckades bevisa en av hans teser i den allmänna relativitetsteorin, innan Einstein blev erkänd som forskare.
1921 tilldelades Albert Einstein Nobelpriset i fysik. Dock inte för relativitetsteorin utan huvudsakligen för den fotoelektriska effekten. Hans relativitetsteori visade sig nämligen vara för kontroversiell för Nobelpriskommittén. För att råda bot på allmänhetens skepsis mot hans teorier gav han sig ut på en världsturné för att popularisera dem.
Fram till 1933 var Einstein chef för Kaiser-Wilhelm-Institut für Physik i Berlin. När Hitler kom till makten i Tyskland avsattes Einstein på grund av hans judiska börd och eftersom han var för bildandet av en självständig judisk stat. Nazisterna lät bränna alla hans böcker och beslagta hans ägodelar vilket ledde till att han emigrerade till USA och blev amerikansk medborgare 1941. Två år tidigare hade Ein-stein och en grupp vetenskapsmän skrivit ett brev till USA:s president, Franklin D. Roosevelt, där de varnade för tyskarnas pågående forskning för att framställa kärnvapen. Roosevelt reagerade starkt på brevet och 1941 bestämdes det att USA också skulle tillverka atombomber. Einstein deltog inte själv i det fortsatta arbetet med att utveckla atombomben. Men tanken på att hans egen upptäckt som ledde fram till atombomben plågade hans samvete hårt de sista åren av hans liv. Han avskydde det förintelsevapen som kärnfysiken skapat och lär ha sagt: ”Om jag vetat att mina teorier skulle leda till en sådan förintelse, skulle jag hellre ha varit urmakare .” Einstein blev med åren allt populärare. Han erbjöds till och med presidentposten i den då nybildade staten Israel men avböjde eftersom han sade sig vara för naiv för att ge sig in i politiken. Hans karriär kröntes 1954 då han valdes till hedersledamot i Naturvetenskapliga Föreningen (enligt en vida spridd uppfattning i NF).
Albert Einstein dog den 18 april 1955 i sitt hem i Princeton i New Jersey där han bott större delen av tiden i USA och forskat vid stadens universitet.