Den 19 mars 1922 gick det första Vasaloppet i modern tid av stapeln. Starten skedde i Sälen och målet fanns i Mora. Tyvärr är det mycket lite vi känner till om verkligheten kring det allra första Vasaloppet dvs Gustav Vasas flykt mot Norge och hans återkomst. Den äldsta källan är den av Gustav Vasa beställda och säkert också av honom godkända krönika som Peder Svart skrev ned under 1550-talet. I denna krönika kan vi bl.a. läsa följande:

"I julehelgen talade Götstav med allmogen i Mora hållandes dem före att de ville tänkja tillbake och förspörja av gamble män, huredant regemente de danske pläga-de föra här i Sverige, och om de hade sport eller hört hure den danske Jusse Erikson (den konung Eriks av Pommeren foute var på Västerårs) hade dem trakterat , en sådane godvilje var och ännu för håndene, och var dem friliga ärnat av de danske. Men var de ville vara män för sig och taga sakerne allvarlige före, betröste han med Guds tillhjälp vare deras hövitsman och förekomma sådane fördärv som dem och menige riket förestod, var icke i tid därom tilltänkte blive. Men den tid fick han ingen behaglig svar av dem, utan de sade sig vilja bliva vid den huldskap de hade lovat konung Kristiern och både honom förse sig dädan vart han kunde.
Drog så Götstav ifrå Mora och in i Västerdalarner."

Sedan Gustav Vasa dragit bort kom uppgifter om Stockholms blodbad till Mora och det sades att längs kung Kristian Eriksgata dignade galgarna av goda svenska män. Då dalkarlarna blev medvetna om detta berättar krönikan vidare:

"Dalekarlaner befruktade nu storlige att Götstav redo skulle vara dragen över fjället till Noriges, gjorde efter Lasse Olsons och Inge Mickelsons råd och sände en åstad benämbd Engelbrekt med någre andre skidekarlar de där genom natt och dag groge genom skogen med samma värv och funne Götstav överst uppe i Lima. De upptäckte strax sitt värv bedjandes honom för Guds skuld, att han nu ville vända om igen, komma dem till hjälp och undsättning, de ville nu gärna endräktelige icke allenast tillsäja honom huldskap, troskap, manskap och lydno, utan ock våga och uppsättja med honom liv och blod. Så folgde han dem tillbaka igen till Mora. Där kommo till honom de förnämligeste av alle socknar både östre och västre Dalarne, samtyckte och korade honom till Sveriges hövitsman, svore honom ed, lydno och hörsamhet, satte så till honom 16 smocke unge karlar de honom tjäna och på honom akta skulle. Alltså uti Guds de helige Trefollighets nampns åkallan uti en salig stund begynte han sitt regemente."

Då Gustav Vasa vände "överst uppe i Lima" inleddes Sveriges frihetskamp mot danska väldet. Så ville i alla fall Gustav Vasa gärna se denna händelse och så uppfattades historien av initiativtagarna till det första Vasaloppet i modern tid. Att verkligheten var en helt annan får vi återkomma till i ett annat historiskt minne.


Den 19 mars 1922 gick det första Vasaloppet i modern tid av stapeln. Starten sked-de i Sälen och målet fanns i Mora. Tyvärr är det mycket lite vi känner till om verk-ligheten kring det allra första Vasaloppet dvs Gustav Vasas flykt mot Norge och hans återkomst. Den äldsta källan är den av Gustav Vasa beställda och säkert också av honom godkända krönika som Peder Svart skrev ned under 1550-talet. I denna krönika kan vi bl.a. läsa följande:

"I julehelgen talade Götstav med allmogen i Mora hållandes dem före att de ville tänkja tillbake och förspörja av gamble män, huredant regemente de danske pläga-de föra här i Sverige, och om de hade sport eller hört hure den danske Jusse Erik-son (den konung Eriks av Pommeren foute var på Västerårs) hade dem trakterat , en sådane godvilje var och ännu för håndene, och var dem friliga ärnat av de dans-ke. Men var de ville vara män för sig och taga sakerne allvarlige före, betröste han med Guds tillhjälp vare deras hövitsman och förekomma sådane fördärv som dem och menige riket förestod, var icke i tid därom tilltänkte blive. Men den tid fick han ingen behaglig svar av dem, utan de sade sig vilja bliva vid den huldskap de hade lovat konung Kristiern och både honom förse sig dädan vart han kunde.
Drog så Götstav ifrå Mora och in i Västerdalarner."

Sedan Gustav Vasa dragit bort kom uppgifter om Stockholms blodbad till Mora och det sades att längs kung Kristian Eriksgata dignade galgarna av goda svenska män. Då dalkarlarna blev medvetna om detta berättar krönikan vidare:

"Dalekarlaner befruktade nu storlige att Götstav redo skulle vara dragen över fjället till Noriges, gjorde efter Lasse Olsons och Inge Mickelsons råd och sände en åstad benämbd Engelbrekt med någre andre skidekarlar de där genom natt och dag groge genom skogen med samma värv och funne Götstav överst uppe i Lima. De upp-täckte strax sitt värv bedjandes honom för Guds skuld, att han nu ville vända om igen, komma dem till hjälp och undsättning, de ville nu gärna endräktelige icke all-enast tillsäja honom huldskap, troskap, manskap och lydno, utan ock våga och upp-sättja med honom liv och blod. Så folgde han dem tillbaka igen till Mora. Där kommo till honom de förnämligeste av alle socknar både östre och västre Dalarne, samtyckte och korade honom till Sveriges hövitsman, svore honom ed, lydno och hörsamhet, satte så till honom 16 smocke unge karlar de honom tjäna och på ho-nom akta skulle. Alltså uti Guds de helige Trefollighets nampns åkallan uti en salig stund begynte han sitt regemente."

Då Gustav Vasa vände "överst uppe i Lima" inleddes Sveriges frihetskamp mot danska väldet. Så ville i alla fall Gustav Vasa gärna se denna händelse och så upp-fattades historien av initiativtagarna till det första Vasaloppet i modern tid. Att verkligheten var en helt annan får vi återkomma till i ett annat historiskt minne.