Elisabeth I av släkten Tudor föddes den 7.9.1533. Hennes far var Henrik VIII, hennes mor Anne Boleyn, som avrättades av sin make då Elisabeth var två år gammal.
Elisabeth uppfostrades till protestant och blev de antikatolska krafternas hopp under halvsystern ”den blodiga” Marias regering. Maria hade under sin regeringstid inlett en jakt på protestanter, då t ex trehundra personer brändes på kättarbål. Under dessa år satt Elisabeth en tid inspärrad i Towern. Efter Marias död 1558 tillträdde Elisabeth tronen.
Elisabeths första uppgift som drottning var att slå tillbaka katolicismens ställning som Maria försökt stärka. Hon fullföljde reformationen för att befria landet från påveväldet och beroendet av Spanien (Maria var gift med den spanske kungen Filip II) och skapade den anglikanska kyrkan som en kompromiss.
Katolikerna ansåg inte att Elisabeth var berättigad till Englands tron, eftersom de inte godkände faderns skilsmässa med Katarina av Aragonien, hans första hustru. Närmaste tronarvinge då var den katolska Maria Stuart i Skottland. Elisabeth lät fängsla henne, när hon 1568 kom till England som landsflyktig. 1587 tvingades Elisabeth mot sin vilja avrätta Maria efter att denna stått bakom flera misslyckade kuppförsök. I och med detta sände Filip II sin ”oövervinneliga armada” mot Eng-land, men den besegrades av den engelska flottan 1588. Segern inledde Englands storhetstid som sjö- och handelsmakt.
Under Elisabeths regeringstid kännetecknades England av stora ekonomiska framsteg och landet vann under denna period en plats ibland Europas stormakter. Hon regerade i nära samarbete med parlamentet och var lyhörd för folkets vilja. I många fall visade hon prov på iskall beräkning och hänsynslös grymhet, trots att hon för sin tid hyste en ovanlig motvilja mot våld och intolerans. Hon utnyttjade politiskt sina friare, såsom Erik XIV av Sverige och Filip II av Spanien. Hon hade också gunstlingar, däribland greve av Essex. Elisabeth dog dock ogift, den 24 mars 1603, utan arvingar. Hon förblev ”Jungfrudrottningen”.
Elisabeth var intelligent och kunnig, bl a talade hon flytande franska, italienska och latin. Hon var ingen skönhet, men stolt över sin vita hy och guldröda hår. Hon var svag för smicker och tyckte om att hovmännen kallade henne Gloriana eller The Fairy Queen (fedrottningen).
Elisabeths charm, hennes stora regentegenskaper och hennes respekt för landets styrelseformer gjorde henne mycket folkkär - the good Queen Bess. Också kultu-rellt var den elisabetanska epoken en guldålder, främst för teater (Shakespeare), poesi och musik.
EJ, KK