Klockan var strax efter 9 på förmiddagen den 8 december då Oscar II nästan omärkligt somnade in för evigt. Han hade varit sjuklig de sista åren och unionsupplösningen två år tidigare hade tagit honom hårt.
Oscar var Oscar I tredje son och föddes den 21 januari 1829. Han stod mycket långt från kungamakten. Därför utbildade han sig till sjöofficer och han visade tidigt att han hade ett gott huvud. 1845 tog han sin sjöofficersexamen och fortsatte sedan inom flottan. 1852 kom han ett steg närmare makten då hans äldre bror Gustaf, han med studentsången, avled.
1859 avled Oscar I efter flera års sjukdom och Oscars äldre bror Karl XV blev kung av Sverige och Norge. Han var en mycket populär kung men hans järnhälsa försvagades kraftigt från 1871 och under hösten 1872 avled han bara 46 år gammal. Han efterlämnade en dotter Lovisa men hans enda son hade avlidit som litet barn. Eftersom kvinnor inte kunde bli regenter vid denna tid blev Oscar kung av Sverige och Norge 1872.
Oscar hade redan under sin brors regeringstid deltagit i styrelsen av landet. Han har betraktats som konservativ, tyskvänlig, intellektuell och musikalisk. Han ansåg att kungen makt utgick från Gud och hade svårt att uppskatta den begynnande parlamentarismen som först blev verklighet i den norska rikshalvan. Han ledde i en expansiv tid då uppgiften att inviga järnvägar, fabriker och offentliga byggnader blev en stor uppgift som med tiden gjorde honom alltmer uppskattad i befolkningen.
Han stora bekymmer var Norge. Norrmännen började under 1880-talet en intensiv och hätsk kampanj för att bli självständiga från Sverige. De nationalistiska störningarna vände sig mot att man inte ville vara ett lydrike till Sverige, trots detta var Oscar högt aktad i Norge och han både skrev och talade flytande norska. 1905 lösrev sig Norge och Oscar miste halva sitt kungarike. Detta var en stor besvikelse för den åldrande monarken som lämnade det jordiska på denna dag närmare 79 år gammal efter att ha styrt landet i 35 år.