Förlorade ögonen.
Sankta Lucia var ett sicilianskt helgon som levde i slutet av 200-talet. Sankta Lucia var, enligt en av många legender, så from att hon rev ut sina ögon när hon blev kär i en hednisk soldat för att han var så vacker. En annan sägen säger att hon rev ut ögonen för att en yngling hade förälskat sig i dem. Lucia lät bära ögonen på ett fat till honom och efter det blev han kristen. Lucia fick tillbaka synen i båda sägnerna, hon fick ett par nya ögon som var ännu vackrare än de förra.
MartyrdödenLucia led martyrdöden ca 304, under kejsar Diokletianus förföljelse av kristna. Lucias mor hade blivit botad från en sjukdom och därför skänkte Lucia sin brudskatt till fattiga kristna. Lucias trolovade som blev mycket upprörd över detta angav henne och berättade för prefekten Paschasius att hon var kristen. Han bestämde att hon skulle föras till en bordell som straff, men det var omöjligt att flytta Lucia från platsen. Därför staplade man ved runt henne och tände på, men hon skadades inte av det. Till sist dödades hon genom att man genomborrade henne med ett svärd.
Sanningsvärdet i dessa legender är minst sagt svagt.
Vår LuciaDen svenska Lucia härstammar inte direkt från Sankta Lucia på Sicilien, annat än till namnet. Den vitklädda flickgestalten med ljuskrans i håret uppkom på 1500- eller 1600-talet bland protestanter i Tyskland som en ersättning för det katolska helgonet S:t Nikolaus. Hon skulle föreställa Jesusbarnet och kom liksom Nikolaus med presenter till barnen vid jul. I sitt sällskap hade hon en djävulsfigur som på plattyska heter Dyvelskater, som har gett namn åt våra Lussekatter.
Den första svenska lucian av modern typ omtalas från ett slott i Västergötland 1763.
Spritt över landet och mer kommersiell blev luciafirandet först 1927 genom att man i Stockholm anordnade en tävling om vem som skulle väljas till Lucia.
