Nationalparkerna 100 år

I år är det 100 år sedan Sverige fick sina första nationalparker. Den 22 maj 1909 beslutade riksdagen att inrätta 9 nationalparker i Sverige, de första i Europa.
Redan 1872 hade den första nationalparken i världen, Yellowstone i USA, bildats. Även i Sverige blomstrade naturromantiken under senare delen av 1800-talet och många föreslog att riksparker skulle inrättas i landet. Det dröjde till 1904 innan frågan om inrättande av nationalparker nådde riksdagen genom lektorn vid Vasaskolan Karl Starbäck.
Starbäck var född i Norrköping 1863 och studerade botanik i Uppsala där han tog sin doktorsexamen 1894 och arbetade sedan vid universitetet i ett par år. 1897 kom han till Hudiksvalls läroverk som adjunkt i naturalhistoria, kemi och tyska. Vid valet 1901 valdes han in i riksdagens andra kammare som medlem i frisinnade landsföreningen (liberalerna). 1902 flyttade han till Gävle och Vasaskolan som lektor i naturlära med kemi och svenska. Han var mycket kunnig inom sitt specialområde som var svampar och gav ut flera skrifter om dessa. I riksdagen drev han frågor som låg honom nära som naturskyddsfrågor och löne- och arbetsvillkor för statsanställda och då särskilt lärare.
1904 hörde Starbäck den tyske professorn Hugo Cowentz tala om nationalparker under föreläsningsturné i Sverige. Efter detta skrev han en motion i samarbete med bl.a. Rutger Sernander och Gustaf Kolthoff som han lede fram för riksdagen 1904. Starbäck ansåg att man borde undersöka frågan om att inrätta nationalparker och få en naturskyddslag.
Vid denna tid var arbetet som riksdagsman en deltidssyssla varför han kunde undervisa eleverna i Gävle mellan riksdagsmötena. Året efter att motionen lämnats in stod Sverige på gränsen till krig när Norge förklarade sig självständigt vilket dock avvärjdes bl.a. av vasaeleven och statsministern Christian Lundeberg. Det kom därför att dröja till 1909 innan riksdagen beslutade att inrätta nio nationalparker efter förslag från en av lärarna på Vasaskolan.
Karl Starbäck satt kvar i riksdagen till 1924 och vid Vasaskolan verkade han fram till pensioneringen 1928. Han avled 1931.