För några månader sedan fick Gävle en ny gratistidning, Sergio Magazine. Den reklamfinansierade tidningen kommer ut en gång i månaden och inriktar sig på att ’’sätta berättelserna i centrum’’. Dock ser det ut som att energin istället hamnat på att göra tidningen elegant och modern.
Den skiljer sig betydligt från ”konkurrenten”, Mitt Gävle vars veckoutgivna tidning är utformad som en dagstidning. Sergio la krutet på layout och bilder, medan Mitt Gävle, valde att ge texten utrymme. Att läsa Mitt Gävle känns som att läsa vilken tidning som helst, den har allt det en tidning normativt har, inget nytänk, inget karaktäristiskt. Nyheter, krönikor, recensioner, små bilder, allt du finner i morgontidningen. Sergio satsar på några långa reportage, några fasta avdelningar, som krönikor och vimmel, allt är centrerat kring Gävle, vilket får tidningen att kännas mer personlig och lokal.
Sergio är på Gävles nivå, människor och platser får fokus. ’’Jag läser tidningen för att se om jag känner igen någon’’, hörde jag någon säga. Sergio ser ut att vända sig till det unga Gävle, men visst finns det saker för äldre att intressera sig för. Trots att den estetiska tidningen inte klarat ett nummer än så länge utan att feladressera någon plats, är den en välkommen avstickare till det vardagliga. Sergio är inte en tidning man tar hem och läser om och om igen, utan en sådan man bläddrar igenom på café medan man väntar på sena vänner.
