Söder om Jerusalem tronar en 400 meter hög klippa i Negevöknen. På toppen av klippan byggdes en fästning kring 150 f.Kr. Herodes den store, han i julevangeliet, förbättrade befästningen och byggde ett palats på klippan under 30-talet f.Kr. Det var romarna som styrde Palestina under dessa år och Herodes var romarnas man i området. Efter hans död blev förhållandet till rom allt mer spänt och 66 e.Kr. utbröt ett uppror som romarna slog ner. Vi denna tid, enligt starkt ifrågasatta källor, erövrade en grupp som kallades sacarii Masada från romarna. Idag skulle vi kalla gruppen för terrorister.
Efter romarnas slutgiltiga erövring av Palestina och förstörelsen av Jerusalem 70 återstod bara en motståndsficka, den ointagliga borgen Masada. År 71 säger berättelsen påbörjade romarna under ståthållaren Flavius Silva en belägring av klippan. Men trots stora ansträngningar fick man dem inte försvararna att ge upp. Därför byggde man enorm ramp upp mot fästningen för att kunna erövra den. Det tog lång tid och trots att man gjorde allt för att störa romarna insåg man till sist att det inte skulle gå att försvara sig mot den romerska övermakten. Hellre än att råka i fångenskap beslutade man sig för att begå kollektivt självmord. När romarna slutligen nådde fästningen hittade man 960 döda. Endast två kvinnor och fem barn fanns i livet och kunde berätta den förfärliga historien.
När staten Israel tillkom var det vanligt att soldater som genomfört sin grundutbildning sändes till Masada och fick svära att ”Masada skall aldrig falla igen”.
Sedan 2001 finns Masada med på UNESCOS världsarvslista.