En kvart över åtta inleddes Vaaskolans luciafirande enligt gammal tradition. Det var i år ett av de största på mycket länge. Verdandisterna var exakt dusssin och Runaiterna var hela tre dussin plus 2 alltså jämt 50 tillsammans. Reportoaren var också denna lucia den traditionella. Först tågade båda föreningarna in i en nedsläkt aula som lystes upp av de levande ljusen. Sången hade en intonation som den i Gävle och det kunde inte passa bättre då "Det strålar en stjärna" framfördes. Kompositören Gävlebo och till och med musiklärare på Vasa skulle ha älska dessa såger framförda på gävletonfall. Så var det Verdandis tur som sjöng ett julpottpuri och sedan en sång tillsammans med Runa. Därpå följde ännu några sånger som förknippas med Lucia och jul. Då luciatåget lämnat aulan möttes det av en ljudlig applåd som tack från publiken för ytterligare ett klassiskt, vackert och känlosamt luciafirande.
