Bland pyramider och faraoner

Mellan den 25/2 och 4/3 gjorde en grupp lärare och elever från årskurs 3 i samhällsvetenskapliga programmet en resa till Egypten. Resan skedde i studiesyfte där eleverna skulle inhämta inspiration och material till sina projektarbeten.
De första tre dagarna spenderades i huvudstaden Kairo med sevärdheter som Djosers trappstegspyramid och pyramiderna i Giza, Egyptiska museet och en koptisk kyrka kallad “Den hängande kyrkan”. Utöver dessa fick gruppen uppleva en helt annan kultur med annorlunda livsstil och maträtter.
Sedan bar resan av med tåg till staden Luxor i södra Egypten där gruppen skulle stanna i tre dagar. Till skillnad från Kairo var platsen betydligt mindre och turistanpassad med ett varmare klimat. Höjdpunkterna under denna period var Konungarnas dal, vilket var en plats med begravda faraoner, och ett dödstempel byggt av drottning Hatchepsut. Eleverna och lärarna fick även besöka ytterligare tre fornegyptiska tempel bl.a. Luxortemplet beläget i stadens centrala del.
Under den sista tiden i Egypten var gruppen åter i Kairo. Egyptens mest välkända moské besöktes.

För dig som vill läsa mer om resan har vi sammanställt en dagbok.

Dagbok från Egypten
25/2: En helt annan värld
Dagen inleddes med en mycket tidig morgon, klockan 5 rullade bussen iväg mot Arlanda. Alla var trötta men också mycket glada över att komma iväg och förväntansfulla över vad som komma skall.
Resan gick bra även om den var lång och två timmars väntan på flygplatsen i Kiev var inte direkt underhållande.
Vid flygplatsen i Kairo möttes vi av en mycket lugnare stämning än vi trott, och innan vi hann säga ”hej” fördes vi till hotellet och kort därefter till en mysig kvartersresturang i gammaldags stil. Maten var god och mottagandet av oss som grupp var otroligt bra. Vid tiotiden vankade vi uppspelta och trötta hem till hotellet Cosmopolitan där de flesta somnade ovaggade efter en lång resdag. Alla var lite omtumlade över att vara i Egypten och det var samtidigt svårt att förstå att vi var här.


26/2: Pyramider, pyramider och...försäljare
Ned till frukosten kom alla pigga och utvilade förutom Thomas och Patrik som kvällen innan gått vilse i Kaironatten, men även de var vid gott mod. Frukosten var av typisk Egyptisk stil med allt från bröd och Croissanter till kebabröra.
Efter frukosten bar det iväg med vårt ”luftkonditionerade fordon”, som Egyptierna beskrev vår buss, till Sakkhara, ett område 30 km söder om Kairo där bl.a. en av de första och äldsta pyramiderna fanns; Djosers trappstegspyramid.
Övergången mellan det stressade och hektiska Kairo och öknen var total då landskapet helt plötsligt förändrades. Från att ha åkt igenom stora gröna plantager var vi mitt ute i öknen där grundvattenlinjen slutade.

Ledd av en guide beträdde vi först ett restaurerat tempel vid namn Sherin, för att därpå stå mitt framför den märkvärdiga trappstegspyramiden byggd till Kung Djosers ära. För att vara en av Egyptens äldsta pyramider var denna pyramid otroligt mäktig och upplevdes enorm med sina 60 meters höjd. En bit från området fanns betydligt mindre pyramider vilka man kunde beskåda från en höjd. Denna höjd gjorde att ett helt pyramidlandskap öppnade sig framför oss. I horisonten kunde man se pyramiderna ända bort till Giza och Dashur, där bl.a. den böjda pyramiden ligger.
En bit därifrån låg gravtemplet där vi gick in och Sherin och Patrik berättade för oss medan vi gick genom det magnifika templet vars väggar pryddes av hieroglyfer. Många i gruppen gick även in i en raserad pyramid, dock med gravkammaren helt intakt med sarkofag och hieroglyfer på väggar och tak.

Något som alla slogs av var trycket och uppmärksamheten från de många försäljarna som gjorde allt de kunde för att sälja sina souvenirer. Enligt Patrik hade försäljarna blivit mycket mer ”på” från det att han var i Egypten sist (2004), detta berodde främst på att priserna blivit högre och därmed har det blivit dyrare att leva som Egyptier.

Utmattade och hungriga besökte vi en medioker restaurang där vi åt, vartefter vår lilla buss styrde mot de världsberömda pyramiderna i Giza. Endast synen av dessa byggnadsverk gav överväldigande känslor. Hur kunde det vara möjligt att bygga pyramider av denna storlek? Cheops är otroliga 147 meter hög med en bas på 230 gånger 230 meter. Innan man överhuvudtaget kunde börja bygga var man tvungen att hugga sig ner 10 meter i en klippa. Inne på området fanns mängder av turister och det rådde en glad men ändå vördnadsfull stämning inför de stora pyramiderna. Föreställningen om deras placering mitt ute i tomma öknen var endast en illusion; civilisationen och bebyggelsen låg ett par hundra meter bort.
En av höjdpunkterna var att få gå in Khefrenpyramiden. Men någon vidare exotisk stämning var det knappast; vi fick trängas och svettas nere i graven som luktade ungefär som ett gammalt omklädningsrum – men värre!

Nästa stopp var papyrusaffären i Giza och vid det här laget var det svårt att ta till sig någonting mer med tanke på allt vi sett innan. Ändå är det värt att nämna hur intressant och vackert det var att se på olika handmålade papyrusblad i alla storlekar och färger.

27/2: Vi besöker Kairomuseet och lär oss Egyptisk tid
Detta var vår sista dag i Kairo innan vår resa ner till Luxor i södra Egypten. Men ännu var vårt schema fullspäckat och det fanns mycket kvar att se.
Första attraktionen på menyn var ”Den hängande kyrkan” och synagogan i det koptiska Kairo. Den hängande kyrkan var ett av landets äldsta och det anmärkningsvärda var att själva lokalen var byggd 10 meter över marknivån utan pelare som stöd underifrån. Massor av ikoner, arkitektur i gammal egyptisk stil och lugn stämning var, bara för att nämna några, det som gjorde kyrkan så unik.
Därefter bar resan av till en moské. Dessa moskéer är enorma byggnader, med pelarsalar och mjuka mattor så långt ögat kunde nå. Tjejerna var tvungna att ta på sig gröna dräkter för att täcka hår och kroppshydda. Denna moské hade, efter folks berättande, byggts ut och restaurerats massor med gånger. Informationen vi fick om religionen och byggnaden var intressant, men framförallt skådandet av byggnaden och mysfaktorn i moskén var det mest intressanta.
Moskéer i all ära men dagens höjdpunkt var Kairomuseet med den ofantliga mängden fynd från det forntida Egyptens dynastier som sträckte sig över 4000 år. Vi guidades genom de olika rummen där vi bl.a. fick uppleva synen av statyer, inskriptioner och alla fynd från Tutankhamons grav. Mot en liten extra avgift kunde man få den otroliga chansen att beskåda mumierna av flera mäktiga härskare i det forntida Egypten. Inne i gravkammaren var stämningen högtidligt och lite andaktig vilket gjorde att det blev svårt att hålla sig för skratt då man såg de hopskrumpna gamla mumierna ligga och grimasera åt en.

Återstoden av dagen ägnade vi åt att checka ut från Cosmopolitan hotell och förbereda oss inför nattåget mot Luxor. Bussresan till stationen var kort men tog lång tid p.g.a. trafiken.
Väl framme på stationen var alla lite rastlösa och en känsla av ”vart har vi kommit?” spreds i gruppen. Denna känsla förstärktes då större delen av gruppen med Thomas i spetsen promenerade gatorna fram. Det var i Kairos slumkvarter vi var i och de flesta bara satt efter gatan och antingen tiggde eller hade en liten affär de ville att man skulle handla av. Det var en ganska deprimerande syn.
Denna känsla byttes tack och lov ut mot harmoni, för att inte säga familjekänsla, så fort vi kom ombord. Ett nattåg som enligt tidtabellen skulle komma kl. 21 men som anlände en halvtimme senare ”Egyptisk tid”…

28/2: Utflykt till Luxortemplet
Efter en skumpig natt på tåget vaknade vi och slogs av ett mer kuperat landskap, inte lika flackt som i Kairo. Tåget anlände till Luxor vid sjutiden på morgonen. Det fartfyllda Kairo hade nu förbytts mot ett betydligt mer lugnt klimat, något som var varmt välkommet.
Vi checkade i på Gaddis hotell. För många blev det en lång väntan i lobbyn för att rummen skulle bli klara. Då alla fått rummen och vi fixat till oss åkte vi iväg med bussen som tog oss till Luxortemplet. Det var en helt otrolig upplevelse då det var stort och mäktigt. Templet var byggt under många olika dynastier och kungar, något man märkte genom att det var påbyggt på många skiljda vis. Det fanns till och med en moské som fortfarande var i bruk.
Just eftersom detta tempel varit aktivt under så många dynastier och så lång tid innefattade det mycket av Egyptens forntida historia. Detta tempel var tillägnat solguden Amon-Re.
Guiderna på de olika templen gav oss inte särskilt mycket eftersom de helt enkelt inte kunde så mycket och de förklarade det på ett tråkigt och ointressant sätt. Patriks översättningar och återberättande gav oss en helhetsbild på ett bra sätt. Guiderna såg mest guidandet som ett sätt att tjäna pengar. Man var tvungen att ha en guide med sig om man ville kunna komma in i templet, detta var en nackdel.
Efter ett par långa och varma timmar inne i templet började vi bli hungriga och ”Happy Dolphin” var restaurangen vi bestämde oss för att åka till. Den låg precis vid Nilen och på andra sidan fanns gröna odlingsmarker och berg. Maten som serverades var buffé och det gällde att vara extra uppmärksam på att det tillagades ordentligt; vi ville ju inte bli magsjuka.
Konstigt nog gick solen i moln när vi fortsatte dagen med en båttur på Nilen. Kanske var det solguden Re som ville ge oss tillfälle att kunna studera och iaktta landskapet extra noga utan att bli bländade av det annars så starka solljuset.
Efteråt gavs chansen att på egen hand uppleva staden med ett par timmars fritid. Gruppen ville olika saker och därför splittrades vi. Kvällen avslutades med en ljud och ljusshow i templet Karnak, en plats som var lik den i Luxor fast mycket större. Föreställningen framförde både Egyptens och templets historia utifrån de olika härskarnas roller men det fanns också en vanlig berättarröst som berättade historien med ett helhetsperspektiv.
Av den tid som fanns kvar begav sig vissa tillbaka till hotellet medan andra gjorde besök i små trevliga butiker före en god natts sömn.

29/2: På äventyr i konungagravar och dödstempel
För många blev sömnen kortvarig när vi tidigt på morgonen väcktes för att åka till konungarnas dal på andra sidan Nilen. Allt befann sig i en sänka mellan berg vilket var häftigt och det gav en storslagen utsikt över hela området. Det var djupa gravar där till och med den ursprungliga färgen fanns kvar! Något som var lite synd var att vi fick besöka tre Ramsesgravar då det fanns flera ännu vackrare och mäktigare enligt Patrik. Men, men, man kan ju inte få allt.
Den heta solen, den stora folkmassan och pensionärernas flåsande blev till sist för mycket så vi åkte vidare till Hatschepsuts tempel. Platsen hade rollen som dödstempel och vid sidan om detta komplex omgavs tidigare området av en jätteträdgård. Fast idag är det svårt att se eftersom trädgården torkat ut och det öknen tagit över. Nästa hållplats var en affär med souvenirer av olika stensorter och nu började det bli irriterande med alla de hetsiga försäljarna som näst intill svärmade runt omkring oss med alla sina små statyer och föremål av alla möjliga former och färger. Just denna affär ”utmärkte” sig dock eftersom de gjorde det ”mesta” själva för hand vilket vi snabbt insåg att så inte var sanningen. Exakt samma saker fanns på alla andra souveniraffärer – fast billigare.
Efter dagens lunch gick vi in i ytterligare ett tempel: Deir el-Medina. Det var Ramses III:s dödstempel. Templet låg tvärs över vägen mittemot stället där vi åt. Templet var mer än bara en boning för solguden Amon-Re och den avlidne Ramses III:s själ. Platsen tjänade också som ett administrativt centrum för hela västra flodbanken. Bland annat lagrades spannmål, som sedan betalades ut till de människor som arbetade med kungagravarana. När betalningarna var otillräckliga svarade arbetarna med strejker och demonstrationer.
Senare på kvällen gick vi omkring i affärer i närheten av hotellet. Nu sattes våra kunskaper om prutning på prov. Det var lätt hänt att man kunde bli lurad av de framfusiga försäljarna som alltid tog ett högt pris.

1/3: En avslappnande dag
Idag stod det magnifika templet Kharnak på schemat där vi varit på kvällen två dagar tidigare och sett på ljusshowen. På dagen fick templet en helt annan atmosfär än på kvällen då de väldiga pelarna framträtt som en stor och hotfull skog. Vi fick guidning av både Patrick och Mohammeds kusin. Hela arkitekturen och all den egyptiska historia som där fanns samlad på en och samma plats gjorde att man hisnade.

På eftermiddagen fick man disponera som tid bäst man ville. De flesta tog chansen att bara sola och bada och njuta av känslan då livet leker och man tar varje tillfälle som det kommer. Alla kunde tillfredställa det stora behovet av värme och sol och bad efter allt för lång tid i det gråa och kalla Sverige.

Sista dagen i Luxor avrundades med besök på ”Vinterpalatset” där vi satt och hade det trevligt. Finns det något bättre avslut än en kall öl i handen och vattenpipa i en belyst trädgård? Skulle inte tro det.

2/3: Vi besöker pampiga moskéer och tar del av gatulivet
Äntligen tillbaka till Kairo, denna underbara stad. Eller ja, vissa delar kanske. De flesta tycker nog att Luxor var trevligare. Kändes lite tråkigt att återvända för nu visste vi att slutet var nära på denna härliga resa. Men ännu fanns det aktiviteter inplanerade och mycket att se fram emot.
Efter att ha stått och väntat på bussen bar det av till vårt gamla hotell igen. Lobbyn invaderades av vår grupp varav hälften snart tuppade av. Det hade tydligen varit en obekväm resa under natten. Och incheckningen var ju inte direkt av förstaklass. Vi fick vänta över en timme sammanlagt där rummen slumpvis delades ut.
Kasta in bagaget i rummen, packa upp och fräscha till sig. Sen sitter man på bussen på väg mot islamiska Kairo. Vår guide försökte tala om hela Egyptens islamiska historia för ett gäng halvsovande individer. Väl framme står vi utanför Egyptens välkända moské. Denna enorma arkitektur byggdes av Mohammed Ali (inte boxaren), en härskare som på 1800 – talet tog makten över Egypten. Vid det tillfället hade landet i drygt 400 år styrts av Mameluckerna. Det fick dock ett hastigt slut när alla ledare avrättades på en fest anordnad av Mohammed Ali. Det speciella var de olika ornamenten på insidan av moskéns kupoler.
Alla i gruppen hade vid det här laget börjat bli hungriga men än var rundturen inte slut. Vi fick besöka två till moskéer, en från 1300-talet och den andra från 1930-talet. Trots hungern var det värt mödan.
En bit därifrån låg Kairos mest kända marknad Khan Al-Khalili. Där fick alla ströva omkring som de ville. Några köpte vattenpipor, andra njöt av marknaden.
På kvällen gjorde gruppen en lång nattpromenad genom Kairo för att sedan hälsa på Emelie och hennes mamma Britt-Inger på deras femstjärniga lyxhotell. Det var härligt att få uppleva Kairos vardagliga gatuliv, inte bara från en turists ögon.

3/3: Ett oförglömligt slut
Med väskorna laddade med frukt, bröd och vatten begav sig större delen av gruppen till Dashur, en mil söder om Sakkhara. I detta ökenområde fanns två omtalade pyramider. Den ena var den ”Röda pyramiden”, en slät konstruktion på 105 meter och den andra s.k. ”böjda pyramiden” med samma höjd. Den sistnämnda pyramiden var udda på det sättet att vinkeln avtog högre upp eftersom den lägre delen var för brant och att man förutspådde att den kunde rasa. Vi började med en vandring runt den röda pyramiden för att sedan halvvägs klättra upp på denna. Vägen upp var mycket lättare än vägen ner p.g.a. lutningen men också att många stenar var porösa och lätt sprack. Detta var en upplevelse man sent kommer att glömma, den frihetskänsla man fick av att stå där uppe och blicka ut över en vidsträckt och tom öken med bara sanddyner så långt ögat kunde nå var andlig.
På kvällen åt vi vår sista måltid på flodbåten ”Memphis” tillsammans med researrangörerna, bl.a. Muhammed och chefen som tillsynes liknade maffiabossen Tony Soprano. Det fanns en vemodighet i gruppen men alla var trots allt glada eftersom resan till Egypten blev så lyckad.