Det finns människor. Överallt. Under mina första stapplande steg ut på den kinesiska trottoaren blev jag halvt påkörd av en cyklist som frenetiskt plingade sig fram genom gatorna. Han själv blev förmodligen frenetiskt tutad på av bilisterna som i ett kontinuerligt kakofoni härjar Beijings gator. Någon slags oskriven regel, i stil med “survival of the fittest”, ligger tungt över trafikanterna. Som utomstående halvt inkompetent turist gör man bäst i att hänga på lokalbefolkningen när man ska korsa gatorna, annars är risken stor att man faller offer för storstadsstressen. Men samtidigt som ett evigt jäktande hänger över staden så finns det även ett visst lugn. Parkerna är fyllda av dansanande gummor och mediterande pensionärer, ja, det är nästan lustigt att se det uråldriga Beijing krampaktigt hålla fast i det gamla sättet. Bland trånga gränder från Ming-dynastin reser sig moderna shoppingcenter, bredvid en toppmodern tunnelbanestation står den Förbjudna Staden envist kvar och mellan två tungt trafikerade vägar reser sig det Himmelska Templet med sin ultimata stillsamhet.
Beijing är en stad av enorma kontraster; rostbefästa cyklar trängs med nypolerade lyxbilar; dammiga byggnadsarbetare delar tunnelbanevagn med kostymklädda affärsmän. Det är som ena halvan av staden inte riktigt hunnit med Kinas utveckling. Men fortfarande är Beijing en stad värd att upptäcka. Förvånansvärt populära matstånd med larver på grillspett och friterade bönsyrsor är någonting du bara kan hitta här. Den typiskt kinesiska hotpoten är som att spela rysk roulette, bara att det står emellan suspekta korvar och kycklinghjärtan istället för liv och död. Men det allra bästa med Beijing finns nog i de slitna lägenhetskomplexen några tunnelbanestationer från centrum; de kinesiska familjerna är det som håller stadens sken uppe. De har inte mycket; centralvärmen får inte slås på förrän i mitten av november; lägenheterna är minimala, men ändå så har de en gästfrihet som är så mycket större än den vi går runt med i Sverige. Välkomnandet som vi alla mottog var nog en större överraskning än alla kycklinghjärtan, hotpots och larver som vi stötte på under resan.
Så ja, Kina är ett underligt land, men ett land som kan ge så otroligt mycket. Man får perspektiv över saker och ting, en annan syn på uppskattning och tacksamhet, men också mer förståelse över varför människor är som de är. Så ta tag i närmsta kamrat, packa jympaskorna (ömma-fötter-garanti), tjocktröjan (som sagt, ingen värme), ditt bästa skrivblock (för kinesiska-muren-filosoferande) och ta chansen att åka till Kina.
