På besök i Mittens rike

Jonathan Söderlund tog studenten i våras och hade läst kinesiska under tre år här på Vasaskolan. Under sommaren reste han till Kina för första gången i sitt liv och vi bad honom berätta om sina erfarenheter att prata kinesiska i Kina. Detta är hans svar:

Jag tycker att jag klarade mig mycket, mycket bättre i Kina än vad jag hade förväntat mig. Jag hade ju inte någon egentlig erfarenhet av att använda kinesiskan utanför klassrummet. Jag var inte ens säker på att de skulle förstå mig om jag försökte prata på kinesiska. Jag var dock tvungen att börja använda språket redan i taxin från flygplatsen, för att förklara var vårt hotell låg. Fast jag själv känner att jag inte har särskilt bra uttal, kommunicerade jag utan problem de allra flesta gångerna. Det var oftast svårare att förstå när kineserna pratade, men efter tre års studier kan man ju be dem att upprepa sig eller prata saktare. Oftast gick det jättebra, och jag kunde ha flytande konversationer utan alltför mycket problem. Jag hade aldrig förväntat mig det, men när man kom till Kina blev man ju tvungen att börja använda kinesiskan, och då insåg jag att jag kunde en massa ord som man inte hade tänkt på tidigare. I klassrummet tänker man ju alltid på att man ska uttrycka sig korrekt, inte använda sig av felaktig grammatik etc, men det kan man inte göra när man verkligen ska börja använda språket. Då blir det viktigaste att man kan göra sig förstådd, och det gick mycket bättre än jag hade hoppats på. Jag är säker på att jag gjorde en massa grammatiska fel, men så länge man vågar prata kommer man långt, även efter bara tre års studier.

Det var självklart många tecken på skyltar osv. som jag inte förstod, men jag lärde mig så pass många i skolan att det oftast gick bra. Ibland förstår man ju innebörden av en skylt även om man bara kan till exempel två av de tre tecken den innehåller. Matsedlar gick också bra, även om jag tyckte att det var svårare än vägskyltar och instruktioner.

En annan sak som var överraskande och väldigt rolig, var att man fick ett trevligt bemötande överallt om man pratade kinesiska. Om jag inte förstod fick jag hjälp, och alla tyckte att det var roligt att jag kunde lite grann. På två veckor i Kina upplevde jag bara en enda gång att jag kanske skulle ha försökt göra mig förstådd på engelska istället för kinesiska. Det var på en restaurang där de antagligen var vana med att folk beställde på engelska. På alla andra ställen vi åt, på alla hotell och i taxi, var folk bara glada att man kunde lite grann. Det var väldigt motiverande, och då vågar man ju prata mer. Efter att jag varit i Kina känns det inte alls som om det vore en omöjlighet att verkligen bli duktig på kinesiska. Under gymnasiet hade jag inga verkliga förhoppningar om någon gång lära mig ordentligt och verkligen bli duktig, men efter att jag var i Kina känns det som om det inte behövs särskilt mycket till för att kunna klara sig någorlunda om man till exempel skulle flytta dit ett tag. Jag trodde verkligen inte att jag kunde så mycket kinesiska när jag tog studenten, men jag klarade mig förvånansvärt bra i Kina, och det gör ju verkligen att man vill fortsätta studera språket.