Människan är skapad för att anpassa sig. När det blir kallt tar vi på oss tjocka jackor och tröjor. När lamporna i klassrummet konstant blinkar och psykar oss, eller klassrummet ovanför blir ommöblerat varje vecka vid exakt samma tid och exakt samma lektion, då vänjer vi oss vid tortyrbelysningen eller tar på oss hörlurar för att slippa lyssna. 

Och när vi stiger ner i matsalen och finner papptallrikar och plastbestick flera gånger i veckan - då vänjer vi oss.

Det är en överlevnadstaktik. Det är Darwins evolutionsteori. Överlevnad är nödvändig och tyvärr är den också utnyttjad av Sodexo, vår käramatleverantör. Kanske är papptallrikar och plastbestick inte billigare än riktiga tallrikar och bestick, men de är uppenbarligen billigare än en fungerande diskmaskin. En fungerande diskmaskin som fungerar vilken dag i veckan.

Sodexos diskmaskin i källaren på Hantverkargatan 40 är inte en fungerande diskmaskin; den lyder under andra lagar. Och Vasaskolans elever har därför växelvis fått äta sin skolmat på små, tunna papptallrikar och med plastbestick som i värsta fall kan gå sönder, sedan de kom tillbaka från jullovet, minst. För vi människor är skapade för att anpassa oss och därför är det svårt att minnas en tid då det intevar som det är. Tallrikar av porslin? Bestick av rostfritt stål? Dricksglas av glas? En gratis lunch? Dessa ting blir allt mer främmande för Vasaskolans elever och Max eller buffé på Sabai desto bekantare.

Querula